Det finns grupper i samhället som inte syns, hörs och som sällan skapar större opinion. En av dessa grupper är barn med funktionsnedsättningar. De flesta som inte har en funktionsnedsättning, eller är anhörig till någon med funktionsnedsättning, vet nog inte ens hur situationen ser ut. Man tänker att det finns stöd, att Sverige och Eskilstuna kommun säkerställer att alla får vad de behöver och har rätt till. Men så ser inte verkligheten ut. Och i Eskilstuna ser vi en oroande trend som går åt fel håll för just barn och kommande generationer, som en dag som sina jämnåriga har rätt till att som vuxna personer vara delaktiga i samhället och få rätt förutsättningar under sin uppväxt.
Barn som går i anpassad skola på Årbyskolan ska slås ihop med anpassad skola på Djurgårdsskolan. Stadierna ska gå på varsin skola. Barn som läser ämnesområden ska samlas i en egen skola, helt avskild från övriga samhället. Är detta Eskilstunas svar på att säkerställa rättigheter till barn att vara delaktiga i samhället? Att segregera barn tidigt ännu mer? Som i svunna tider. Avskiljas från resten av samhället? Det vore bra om kommunen slutade smyga med att man har en linje i att fortsatt särskilja och verka för ökad segregation. För det är just detta vi ser i praktiken.
Barn i anpassad skola i Eskilstuna är tyvärr redan i dag segregerade. Trots att de ska vara integrerade i grundskolan så fungerar det inte i praktiken. Det finns inget gemensamt arbete mellan grund- och anpassad skola som gör att elever mellan de olika skolformerna möts, inget gemensamt fritids. Inom förenings- och idrottslivet saknas krav från kommunen på inkluderande verksamheter. De barn som inte ”passar in” förpassas i bästa fall till åter igen särskiljande grupper. Det finns inga direktiv för kommunens lovaktiviteter att föreningar utgår från universell utformning och inkluderar alla barn. Det finns inga kollon eller lägerverksamheter som säkras så att alla kan delta.
Barn som inte umgås och lär sig av varandra som barn, kommer med väldigt liten sannolikhet heller göra det som vuxna. Det går att konstatera att i Eskilstuna kommun har tiden stannat. Och till och med tas steg bakåt i tiden: mer segregation, särskiljande, och en syn på barn med funktionsnedsättningar som något som ska omhändertas, några som saknar kompetens, och som nog mår bäst av att skyddas från omgivande samhället. Dags att vakna nu kanske, 2024?
Bakom denna utveckling ligger en väldigt sunkig och förlegad bild av barn med funktionsnedsättningar som något som behöver ”tas om hand om”, som om barn med funktionsnedsättningar inte hade något att tillföra samhället. Att barn lär sig av varandras olikheter ses snarare som en fara i kommunen. Barn med funktionsnedsättningar ges heller inte egen plats att tycka till vad som är viktig för dem, och deras anhöriga ses som trötta föräldrar som kommunen själva bestämmer vad de är i behov av.
Nej, i Eskilstuna kommun är det chefer och politiker som gör sina röster hörda, om vad de anser barnen behöva. Och inte är det något som kommer gynna eller säkerställa barns rätt till delaktighet, utbildning och goda levnadsvillkor. I Eskilstuna backar vi in i framtiden, och den ser inte särskilt ljus ut för dem som råkade födas med en funktionsnedsättning.