Kära Strängnäs stift, i min religionsutbildning ingick de sju dödssynderna, varav girighet var en. När man nu ser att kyrkan stoppar en efterlängtad och livsnödvändig investering i landsbygdens överlevnad på grund av girighet blir man både förvånad och upprörd. Att Strängnäs stift ska ha 3–4 gånger mer än bonden på åkern bredvid i intrångsersättning för att lägga ner en kabel i dikeskanten är inte vare sig rättvist eller rimligt.
Om kyrka vidhåller det förhållningssättet kommer den stora satsningen på bredband på landsbygden runt om i Sörmland att fördröjas. Svenska kyrkan har sin stabilaste medlemsgrupp på landsbygden och många liksom jag har inte gått ur kyrkan då vi tycker att kyrkan har en viktig roll i den sociala strukturen, inte minst för våra äldre.
Om kyrkan blir en motståndare till en levande landsbygd, till bönder och andra företagare, sjukvårdssystemen, skoluppgifterna och allt annat som i dag kräver en fungerande datauppkoppling, då är det kyrkan som förlorar. Min medlemsavgift de närmaste trettio åren räcker till åtskilliga mil intrångsersättningar.
Om vi sedan räknar makens, döttrarnas, grannarnas, med fleras då räcker det långt, mycket långt. Jag vet att centerpartisterna i kyrkan kommer att stå upp som en man i den här frågan och för kyrkans framtid är det nog dags att lyssna. En levande landsbygd = en levande kyrka.
Anci Carlsson, Hamra socken