I fler decennier har knivkastningen om Sveriges anslutning till Nato och alternativet alliansfrihet pågått. I dagarna pågår ett skyttegravskrig, förmodligen inom regeringen och mellan blocken om försvaret. Den omdebatterade hotbilden, Nato och oron för om förrådet med konserver räcker under en vecka upptar inte enbart politiker utan även media och folket.
Vilket scenario förväntar sig nu de inblandade i framtiden beträffande hot och försvar? Lärdomen av gjorda erfarenheter är ju mycket knappa i vårt land och resultatet av det skådar vi för närvarande, förvirring. Men, hotas Sverige ingriper Nato oavsett vår åsikt.
Hur attraktivt är vårt land för andra länder? Ett hinder på vägen, kanske till hamnar i Norge eller som en plats där man kan placera sina utskjutningsramper? Resurserna att möte en fiende i öppna slag i vårt lilla land med så få innevånare kommer alltid att vara en utopi.
Under 1950-talet befann sig det Vietnamesiska försvaret just i den situationen, hur skulle försvaret organiseras? Flyg och flotta var utraderat och nu återstod endast att ta emot fienden och därefter göra försök att slå till och sedan försvinna. Som vi känner till valde ledningen gerillakrigföring och som bekant blev den framgångsrik och senare slutet på detta eländiga krig. Det landet hade ett scenario, har vi det?
Pax