J´accuse – jag anklagar

Lars Larsson, Strängnäspartiet, skriver om skolan.
Lars Larsson, Strängnäspartiet, skriver om skolan.

Insändare 1 december 2023 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Skolpolitiken i Strängnäs kommun kan illustreras av 1890-talets Dreyfusaffär. Händelsen blev berömd genom författaren Zolas öppna brev till Frankrikes president: ”J´accuse”, ”Jag anklagar.” Makt och prestige hade drivit fram en rättsskandal med otrevliga undertoner och debatten handlade bland annat om vem lagen var till för; makten eller för de som byggde Frankrike.

Resultaten för niornas slutbetyg i Strängnäs kommunala grundskolor läsåret 2022/2023 är fortsatt mycket svaga. Några procents förbättring, men betygsmässigt är de kvar i skolsveriges absoluta bottenskikt. Nu i november anmälde därtill Skolinspektionen Mariefredsskolan för grava fel och omfattande brister.  

Varför har inte skolsituationen i kommunen sporrat makten till stordåd? Istället försvarar M+S status quo med näbbar och klor. Varför? 

Vi har försökt få M+S att lägga om politiken genom att visa hur våra kommunala skolor sviker många elever och deras rättigheter. Vi har framhållit skolans grundläggande kompensatoriska uppdrag, vikten av elevernas bildningsresa och inte minst dess avgörande betydelse för dem själva och vår gemensamma välfärd. Vi har hållit seminarier med etablerade skolexperter, bjudit in framgångsrika skolkommuner och visat på skolor som kan tjäna som bra exempel och inspiration på hur skolan kan förbättras.

Men den politiska makten i Strängnäs kommun är fullständigt oberörd. 

Jag anklagar er för att sakna ambitioner med skolan. Ni staplar ord, men saknar förmåga att handla. Ni torgför idéer om ”bättre” elever i fristående skolor och ”sämre” i kommunala. Ni aktar er för att fråga varför det skulle ha blivit så och ser inte att ni blivit talesmän för gamla tiders unkna idéer om bättre och sämre barn. Vem försöker idag utveckla en verksamhet genom att öppet mena att människorna där är sämre och t o m sänder signalen att de inte kan bättre? 

Att det finns många kommuner med klart sämre utgångsläge och ändå med betydligt bättre skolor, får inte M+S att ifrågasätta sin politik. Istället bygger de en mur runt skolan, där bara glada tillrop är tillåtna och bakom den tigs all granskande debatt ihjäl. Dreyfusaffären kom av makthavarnas prestige, och liknande låsningar ser vi nu hos M + S. De tror att skolkrisen försvinner om ingen talar om den. Resultatet blir samma dekokt som i Dreyfusaffärens: det rätta blir till något man inte ska bry sig om och sådant man vet är fel, verkar vara rätt. 

Nästan hälften av nians elever misslyckas år efter år. Samtidigt är det ingen hemlighet hur bra skolor byggs. Det handlar om vilja. Naturligtvis finns det orsaker till att det ser ut som det gör i Strängnäs kommunala skolor. Precis som det gör i övriga Sverige. Varför klarar andra kommuner av skolans utmaningarna, men inte Strängnäs? 

Politiken är beställare och förvaltningen utförare. I handlingar och beslut slår M+S fast att kommunala skolor skall vara bra. När skolorna sen inte blir bra, är det meningen att politiken ska gå in och styra upp förvaltningen. Men istället ger M + S förvaltningen ständigt tummen upp. När statistik från läsåret 22/23 presenterades för kommunfullmäktige, med våra kommunala skolor kvar i bottenskiktet, fick förvaltningens skolchef en kraftig applåd av M+S ledamöter. Fläkten av en kinesisk folkförsamling var omisskännlig. 

I Dreyfusaffären blockerade makt och prestige lösningen. Oviljan att erkänna misslyckandet satte stopp. I Strängnäs kan M+S fortsätta med sin glada fasad och förtränga fakta, hela mandatperioden och kanske än längre. Eleverna har inte den tiden, de är på väg ut i livet.

Är vår lokala demokrati till för makten eller eleverna? 


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa