Jag är 86 år och fick hasa på ledstången ner

En så kallad trappklättrare. Arkivbild, tagen i ett annat sammanhang.

En så kallad trappklättrare. Arkivbild, tagen i ett annat sammanhang.

Foto: Staffan Claesson

Insändare2024-11-27 11:34
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Söndagen den 17 november klockan 13 bokade jag min första färdtjänstresa, en resa som jag sent ska glömma.

Ditresan gick bra med trappklättrare. Hemresan var bokad till 15.30. Det kom en trevlig chaufför från Strängnäs, med en trappklättrare som dessvärre var ur funktion och han ringde ett samtal. Min dotter ringde också till färdtjänsten, och fick till svar att de höll på med ärendet. De skulle ordna en ny bil och det skulle ta cirka tio minuter.

Men tiden gick, varpå vi ringde igen och fick till svar att det inte fanns någon ny bil förrän klockan 17.50!

Jag är 86 år och har mycket ont i rygg och knän och har stora svårighet med att gå i trappor. Det var därför jag beställde jag en taxi med trappklättrare, och jag kände en frihet i att äntligen kunna besöka min dotter som flyttade för ett år sedan.

Jag kände att jag inte orkade vänta på taxin ända till 17.50, så hela familjen var med och hjälpte mig ner genom att jag fick hasa på ledstången ner och sedan fick jag skjuts hem. Man får inte vara rådlös.

Detta är inget drömscenario och jag vet inte om jag vågar beställa en ny resa igen. Denna gång hade jag familjen med mig men tänk om jag varit ensam vid detta tillfälle.

Tacksam för respons på detta inlägg.

Den här insändaren har fått ett svar. Du hittar svaret här.