Diktatorn Bashar al-Assad och hans brutala regim är störtad. Samtidigt riskerar Syrien att nu ställas under ledning av al-Qaidautbrytaren Hayat Tahrir al-Sham (HTS). HTS slutmål är, precis som för IS, att etablera en islamisk stat i regionen. Kristna riskerar nu att återigen utsättas för folkmord likt det som IS tidigare utfört.
Genom ödeläggelse och förföljelse gjorde sig IS skyldiga till flertalet brott mot mänskligheten. Det rörde sig bland annat om avrättningar, korsfästelser, tvångskonverteringar samt brutal förföljelse av kristna minoritetsgrupper så som syrianer, assyrier, kaldéer samt yazidier.
Detta försvagade kraftigt den kristna minoriteten och det kristna livet i regionen. I början av 2000-talet bodde omkring 1,2 miljoner kristna i Irak. I dag är den siffran nere på enbart omkring 120 000. I Syrien är situationen likväl graverande. Från att 2011 ha utgjort 10 procent av Syriens befolkning utgör kristna i dag enbart 2 procent. Från 1,5 miljoner kristna då till omkring 300 000 nu. Så ser folkmordet ut i siffror.
Ledaren för HTS, Mohammed al-Jolani, har förvisso påtalat att religiösa minoriteter inte har något att frukta. En återblick i historien ger dock en stor anledning att tvivla. Islamistiska samhällen tenderar att vara djupt auktoritära och inte respektera vare sig religions- eller yttrandefrihet. Det finns inga skäl att tro att något skulle vara annorlunda nu, i synnerhet inte när det gäller en terrorstämplad organisation som HTS. Vi behöver därmed vidta åtgärder därefter.
Sedan Kristdemokraterna tog plats i regeringen har Sverige börjat utöva diplomatiska påtryckningar mot länder med religionsförtryck och handelsavtal knyts i högre utsträckning till efterföljelse av religionsfrihet. Regeringens biståndspolitiska reformagenda, som presenterades under förra året, inkluderade vidare viktiga skrivningar.
I biståndsstrategin för Mellanöstern och Nordafrika (MENA) följdes detta upp med ett nytt prioriterat mål för svenskt bistånd i regionen som löd: ”Ökad religionsfrihet, inklusive rätten till frihet från religion, och skydd av religiösa minoriteters rättigheter”.
Skrivningen är ett unikum i svensk utrikespolitik, och en konsekvens av KD:s idoga arbete. Mer kommer dock krävas om vi ska kunna hålla jämna steg med omvärldsutvecklingen.
FN bör initialt arbeta för att upprätta skydd för kristna, tillsammans med andra internationella aktörer. Vidare krävs ett riktat humanitärt stöd där svenskt bistånd når fram till de mest utsatta. I detta syfte bör biståndet förmedlas via etablerade kyrkor och lokala organisationer som redan finns på plats och har fungerande hjälpinsatser. Dessa har ofta bäst förutsättningar att agera på plats, identifiera behoven och tillhandahålla effektiv hjälp till förföljda kristna.
På sikt krävs en återuppbyggnad av de kristna samhällena i Mellanöstern. Förstörelsen av kristna samhällen i regionen har sedan IS ödeläggelse och krigen varit mycket stor. Denna förstörelse av bostäder och kristna kulturarv riskerar nu att späs på ytterligare.
Att prioritera återuppbyggnaden av såväl kyrkor som civila samhällsstrukturer är avgörande för att bevara den kristna närvaron i Mellanöstern.
Den civiliserade världen har ett ansvar för att det förtryck och mördande som skedde under Islamistiska statens tid inte upprepar sig. Vi måste härvid vara uppmärksamma på alla varningssignaler. Med de islamistiska jihadisternas maktövertagande i Syrien kan vi konstatera att denna varningsklocka ringer för fullt.
Tiden att agera är nu.