Kära hundägare, vad var det som gjorde att ni skaffade hund? Jag går ofta längst kanalen i Torshälla med min hund. Jag blir lika ledsen varje gång. Det ligger hundbajshögar i snön.
Går inne på gården i Edvardslund och ser personer stå och prata, med flera större hundar. Vid lekplatsen bajsar hundarna och ingen bryr sig. De går var och en in till sig och där ska deras barn sedan springa och leka. I rabatterna ligger också hundbajs.
Detta otyg ser vi överallt i kommunen, inte bara i Torshälla.
När ni skaffade hund, var ni inte medvetna om att hunden måste göra ifrån sig? Om alla skulle lämna hundbajset kvar skulle vi snart trampa i bajs överallt. På många platser, även vid kanalen, finns en stolpe med hundbajspåsar och soptunnor, så det finns inga ursäkter att låta bli. Har man glömt en påse kan man gå och hämta en på stolpen.
Jag erbjöd en gång en icke plockande herre en påse av mig. Trodde jag skulle få stryk, oj vad arg han blev. Han hade inga tankar på att plocka upp. Då tänkte jag: varför skaffade du hund? Den hunden får sällan gå längre promenader än ut på baksidan av huset. Överhuvudtaget ser jag väldigt få hundar ute när jag går mina promenader.
Haft hund nästan hela mitt liv, 45 år med egen hund, och man plockar upp i bostadsområden, på sin egen tomt och på andras tomter om det sker en olycka, även i naturreservat, nära stränder och på andra platser där det rör sig mycket folk. Det är ingen som blir glad över hundbajs på skorna, varken på de egna eller barnens.
Tänk er små barn som får hundbajs på kläderna, händerna och sedan får det i munnen och blir magsjuka på grund av tarmbakterier.
Och naturligtvis ska katter vara innekatter inne i stan, så de inte lämnar kattbajs i sandlådan.