Att man kan bli så glad över en ursäkt!
En dag när jag var inne i city och kom ut från Gallerian kom en elsparkcykel emot mig, med två halvstora pojkar på. De körde fort och det var knappt att jag hann hoppa undan. Men jag klarade mig och skärrad och med dunkande hjärta satte jag av till busshållplatsen.
Efter cirka fem minuter kom det fram två pojkar och sa: "Förlåt, vi ber om ursäkt. Det var inte meningen att köra på tant. Vi är inga elaka pojkar, vi blev själva rädda."
Jag sa åt dem att det var fint gjort av dem att be om ursäkt, och att jag förlät dem.
Och visst var det fint gjort av pojkarna att komma fram och be om ursäkt! Det visar att det finns bra ungdomar, fastän det klagas mycket på dem i dag.
Ja, den glädje jag kände när jag fått ursäkten satt i länge. Inte bara för min egen del utan för att pojkarna sökte upp mig och kom fram till mig bara för det.
Så för mig vände ilskan till glädje när jag åkte hem.