Den 14 december meddelade Regeringskansliet att klinkbåtstraditionen skrivits in på Unescos lista över mänsklighetens immateriella kulturarv. Träbåtbyggarna i Strängnäs har vårdat traditionen i 30 år, varav de senaste 15 i Fårhusladan. Två veckor innan tillkännagivandet sparkades föreningen ut ur lokalen. Ingen annan lokal erbjuds.
Strängnäs var länge känt för sina många båtvarv. Vackra träbåtar som fortfarande seglas byggdes bland annat på Sanda Båtvarv och Bröderna Erikssons varv i Fridhem. Att bygga med överlappande bordplankor är en tradition som bevarats sedan vikingatiden.
Kulturarvet består av det som äldre generationer skapat och hur detta tolkas och förs vidare i dag. Båtteknisk kompetens, träkunskap och förmåga att tolka gamla ritningar är färdigheter som nu, åtminstone i teorin, skyddas av Unesco.
Inkluderingen av klinkbåtstraditionen på listan är unik. Sverige har aldrig tidigare ens nominerat något. Det är därför snöpligt att kommunen, så nära Unescos utnämnande, väljer att avhysa de som brinner för att bevara kulturarvet.
Föreningen avhyses så att kommunen kan ta över lokalen för egen verksamhet. Ett lätt beslut om man inte tar hänsyn till vad som nu går förlorat. Det är troligt att beslutsfattaren inte hade kännedom om att regeringen högt värderar den svenska klinkbåtstraditionen men nu, när det finns svart på vitt, bör uppsägningen rivas upp.
Håller kulturnämnden i Strängnäs med regeringen och Unesco om att föreningens verksamhet är en del av mänsklighetens immateriella kulturarv? I så fall är det dags att agera.