I ett regeringsbeslut den 11 november 2020 fick åtta länsstyrelser i uppdrag att bedriva utsättning av genetiskt riktiga vargar. Uppdraget gick till åtta län i mellansverige, bland annat Södermanland. Rysk/finska vargar från sameområdet skulle flyttas hit och förbättra genetiken hos vargstammen som är i ett rysligt skick enligt Naturhistoriska riksmuseet.
Vargar parade sig med alla tänkbara släktingar och följden har blivit inavel. Vid tillfället för beslutet var Isabella Lövin minister för miljön, se uppgifter från regeringskansliet.
Vargen är långt ifrån utrotad i världen och i varje krig ökar stammen. I Ryssland ökar stammen trots fri avskjutning. Varför har Sverige åtagit sig uppgiften att bevara varg där alla förutsättningar saknas? Utan sakliga argument. I eget intresse önskar fanatiska grupper driva en verksamhet som i längden plågar vargen. Inaveln ökar och ger skador som i längden kommer att ge negativa konsekvenser för djuren.
Vissa grupper förnekar det, andra försiktiga uppger skelettskador på djuren, att könsorganen skadas. Kullarna blir mindre och parning i flocken med mycket nära släktingar förekommer i stor omfattning och regeringen försökte hitta bot.
Regeringen lät sig övertalas att den 11 november 2020 göra ett nytt försök att friska upp stammen. En regering borde tro på sina beslut, vad fick den att tro att detta beslut var klokt? Ingen utvald länsstyrelse gör det.
I media sitter experter som anser att vi ska skämmas i Sverige, drygt 400 vargar på 10 miljoner. I Tyskland finns 1500 vargar, befolkning 90 miljoner, i Italien 1500 vargar på 60 miljoner. Med denna matematik skulle Tyskland ha 4500 vargar men icke. I Tyskland förekommer dessutom skyddsjakt i mycket större omfattning.