Jag är mycket tacksam över att leva i en demokrati. Att jag kan yttra mig utan repressalier. Att jag kan göra min röst hörd. Det gjorde jag häromdagen i Strängnäs kommunfullmäktige när jag presenterade ett medborgarförslag.

Jag stannade då kvar och lyssnade på inläggen från våra lokalpolitiker. Vad som då förvånade mig var att det var så svårt att uppfatta vad de sa. Inte alla. Men många. De stod böjda över sina papper eller paddor och pratade med dem i rasande tempo och dessutom ofta sluddrande. Jag hade mycket svårt att uppfatta vad de sa. Det verkade som talarna var mer intresserade att få ur sig sina budskap än att tanken var att någon kunde lyssna.

Jag har som pensionerad svensklärare ganska stor erfarenhet att talträna både mina elever och även lärarkandidater som till min stora förvåning numera inte får träning i att tala inför publik. Därför erbjuder jag nu hjälp åt de ledamöter eller partier som kan vara intresserade.

Det är viktigt för demokratin att göra sin röst hörd. Då är det också viktigt att kunna göra sin röst hörd.