För att möjliggöra för begåvade barn att utveckla sin begåvning krävs ett bra skolsystem. Sverige avskaffade förutsättningarna för detta 1968, då bland annat studentexamen avskaffades (som enda land i Europa) och förvärrades när kommunerna tog över.
I dag applåderas det mediokra. Ofta med vulgära och osofistikerade inslag. I vårt land premieras social kompetens före kunskap.
"Vad kan man då göra om man haft oturen att födas hos ett folk och i en tid då samhällets intellektuella elit består av en populistisk och affektlös gruppering, som överlåtit åt lättsinnig ungdom att sätta tonen och nivån inom konst, litteratur och politisk debatt? Vad som då händer är att man sänker sin begåvning till tidens anda och ägnar sig hellre åt att producera mediokra arbeten och uttala populära truismer. Moralisk upplösning är en ofrånkomlig konsekvens av lyx och flärd i kombination med okunskap och bristfällig utbildning."
Ni tror kanske att det här var en aktuell kommentar, men den är bara en lätt travestering ur den franska filosofen Jean-Jacques Rousseaus bok: ”Du contrat social ou Principes du droit politique” från 1762!
För att trygga en levnadsstandard som ligger i närheten av den vi haft och i viss mån fortfarande har, så krävs ett helt nytt skolsystem. Detta måste, som tidigare, styras av staten och en skolstyrelse. Studentexamen måste återinföras med samma examensprov över hela landet. Således samma krav för alla som önskar högre utbildning. I dag är skillnaderna mellan olika skolor och olika geografiska platser enorma. Vilket innebär att våra universitet består av gigantiskt stora individuella skillnader bland sina elever vad gäller kunskaper nödvändiga för akademisk utbildning. För att universitet och högskolor ska få behålla sina bidrag får studerande godkända betyg trots bristande kunskaper. Således har vi ett obehagligt stort antal yrkesutövare med akademisk examen, som egentligen inte borde ha godkänts för sin roll.