Till dig som bränner bilar skulle jag vilja säga följande, tänk om! Du har valt helt fel väg. Den vägen du valt kommer aldrig någonsin att leda till någonting bra. Aldrig någonsin. Till dig som skyddar den som bränner bilar skulle jag vilja säga att jag förstår om du är rädd och inte vågar berätta. Men om du inte berättar kommer du aldrig att kunna känna dig trygg för tryggheten finns i samhällsgemenskapen. I den gemenskapen finns det system som vi tillsammans byggt upp för att hjälpa, stötta och skydda varandra. Till det använder vi skattepengar och vår tro på ett starkt sammanhållet samhälle.
När du skyddar den som bränner bilar går skattepengarna till insatser som behövs för att stoppa den som bränner bilar. Mycket pengar. Det kostar att genomföra utryckningar, utredningar, rättegångar. Pengar som skulle kunna användas till förskolepersonal, lärare, skolkuratorer, sjukvårdspersonal och andra som tar hand om oss. Pengar som behövs i tidiga insatser som är förebyggande för de familjer, barn och ungdomar som behöver extra stöd utifrån. På så sätt kan man undvika att några hamnar på fel väg i livet. Som i sin tur skapar ny otrygghet och kostnader i vår gemensamma kassa. För att inte tala om den kostnad i mänskligt lidande som uppstår.
Till alla er som varken bränner bilar eller skyddar den som bränner bilar skulle jag vilja säga, fortsätt att tro på en stark gemenskap som inte låter sig rubbas av krafter som vill förgöra den. Om vi ska stoppa utvecklingen av ett laglöst samhälle måste vi alla ta kampen för det. Vi är många fler och starkare. Vad är alternativet?