Sex kristdemokrater skriver om jämställdhet (EK/ST 17/3). De tar upp kvinnohälsa, våld mot kvinnor och kvinnors pensioner, gott så. Men på slutet kan de inte låta bli att ge en liten svårbegriplig släng åt socialdemokraterna. Jag läser att KD vill skapa en ”jämställdhetspolitik som löser problem i människors vardag” och att KD och S har olika ideologiska utgångspunkter, vilket bevisas av att KD ”bygger sin politik på att kvinnor och män ska ha lika villkor att forma sina liv utifrån sina egna önskemål.” Det skulle alltså inte socialdemokraterna vilja? Gissa om jag häpnar!
Jag har varit med om att bygga upp den familje- och jämställdhetspolitik vi har idag och som är unik i en värld där många länder brottas med sjunkande födelsetal i en åldrande befolkning. Allt beroende på det är omöjligt för familjerna att kombinera arbete och barn. Det blir kvinnorna som får välja mellan barn och arbete. De väljer färre eller inga barn alls.
Sverige är långt ifrån perfekt, men rätten till barnomsorg och en föräldraförsäkring som ger båda föräldrarna mer tid för barnen är en viktig grund för en framgångsrik familjepolitik. Numera är det knappt någon som ifrågasätter den modellen men, tro mig, den byggdes upp under starkt konservativt motstånd där kvinnorna förväntades stanna hemma och vara nöjda med ett vårdnadsbidrag. KD är det parti som längst klamrat sig fast vid en sådan politik, och de har nog inte helt släppt taget ännu. Det är väl där den ideologiska skillnaden finns.