Jag gjorde en gång en intressant iakttagelse från mitt kontorsfönster här i Eskilstuna. Två personer som antagligen var kommunanställda, en man och en kvinna, samlade ihop höstlöv.
Kvinnan använde en kratta och mannen använde en bensindriven lövblås som han hade på ryggen. Kvinnan avverkade betydligt mer yta per tidsenhet med sin kratta än mannen, som fick blåsa länge på varje fläck eftersom de fuktiga löven motvilligt ville röra på sig.
Min fråga: Varför väljer man ofta ett dyrt ineffektivt redskap som dessutom förorenar med sina avgaser och låter riktigt illa när krattan verkar överlägsen?
Bensindrivna lövblåsar kan ju dessutom riskera att ge användaren hörselskador, vibrationsskador och ryggbesvär.
På många ställen runt om i världen är bensindrivna lövblåsar förbjudna av miljöskäl, men i Eskilstuna som försöker framställa sig som att vara i framkant vad gäller miljöfrågor, så anses de tydligen vara bra. Varför?