Kvinno- och tjejjouren Månas Cristin Möllberg, verksamhetschef, och Elsa Sköldberg, stödsamordnare och kurator.
Det är dystra dagar där jämställdhet och rättvisa återigen tar flera steg bakåt.
Vi läser om hur fem kvinnor och en flicka har dött de senaste två veckorna. Samtliga fall där manliga förövare i nära relation är misstänkta. Fem kvinnor och en flicka som blivit dödade på platser som ska vara de allra tryggaste. En av dem Maja, 17 år, på väg hem från skolan.
Vi läser om hur det dödliga partnervåldet i många regioner är dödligare än skjutvapenvåldet, samtidigt som trycket på kvinno-, tjej- och ungdomsjourer ökar kraftigt.
Vi läser om hur polisens enda riktade grupp mot kvinnovåld läggs ner, samtidigt som kvinnor och flickor i våldsutsatthet inte alls får samma stöd som dem, främst män och pojkar, som deltar i avhopparverksamhet.
Samtidigt, här i Strängnäs, möter vi dagligen kvinnor och flickor som berättar om sina upplevelser av våld. Om slagen och knuffarna. Om kränkningarna. Förnedringen och kontrollen. Om favoritvasen från mormor som kastats i golvet. Stalkningen, på väg till jobbet eller hem från skolan. Det sexuella våldet, tjatsexet och strypgreppen. Nakenbilderna som sprids på nätet. Det påstådda ägandet av kvinnor och flickor. För att inte tala om utsattheten när det kommer till heder, även i vår kommun.
Vi ser koppling mellan våldsutsatthet och kriminella miljöer, där flickor i gäng som kontaktar oss aldrig tidigare blivit ordentligt noterade av vuxenvärlden.
Så vad krävs för att göra åtgärder som faktiskt gör skillnad? Att män och pojkar fortsätter utsätta kvinnor och flickor för våld, som i runt tjugo fall per år leder till dödlig utgång? När detta händer reagerar vi med upprördhet och sorg över det som hänt, för att en stund senare återgå till våra ordinarie liv tills det händer igen, och igen.
Vi kommer aldrig acceptera mäns våld mot kvinnor och inte heller uppfattningen om att det inte skulle gå att göra någonting åt. Därför kommer vi fortsätta, så länge det är möjligt, att genomföra brottsförebyggande arbete på nästintill samtliga skolor i Strängnäs kommun.
Vi vet att mäns våld mot kvinnor börjar med pojkars våld mot flickor och vi vet också att män som utför dödligt våld nästan alltid har utövat annan typ av våld tidigare i livet. Och så länge det sker, kommer vi också göra allt för att stötta kvinnor och flickor när det som inte får hända har hänt – och tillhandahålla stöd med hjälp av samtalsstöd, praktiska insatser och chattverksamhet. För Maja och alla andra mördade kvinnor.
Tillsammans kan vi arbeta för ett jämställt samhälle fritt från våld.
