I samband med att Mamma Mu fyller 40 år funderar jag över hur berättelserna om Mamma Mu och Kråkan hade sett ut om de författats mer realistiskt.
Mamma Mu är en nyfiken ko som reflekterar över livet och olika måsten genom att filosofera högt. Hon är generellt entusiastisk och vänlig, men kan bli bestämd när hon upplever orättvisor. Genom Mamma Mus karaktär kan barn relatera till känslan av nyfikenhet, ständiga frågor och viljan att utforska mer. Relationen mellan henne och Kråkan speglar dynamiken mellan ett barn och en vuxen, där betoningen ligger på att nyfikenhet inte behöver vara kopplat till dumhet.
Troligen hade den realistiska versionen haft en helt annan ton och fokus. I stället för de lekfulla och fantasifulla äventyren där Mamma Mu gör saker som barn gör, skulle berättelserna kanske ha handlat mer om livet som ko inom mjölk- och köttproduktion. En möjlig berättelselinje skulle kunna ta avstamp från en ladugård på ett naturbruksgymnasium i Vålberg, där Mamma Mu står uppbunden och ligger i sin egen avföring.
Första äventyret med Mamma Mu och Kråkan hade kunnat involvera att Mamma Mu drömmer om frihet och att få utforska världen utanför ladugården. Denna infallsvinkel hade kunnat belysa viktiga frågor kring kossors välbefinnande och deras livsvillkor (dagliga rutiner och begränsningar de lever under) på ett informativt sätt.
Kråkan, som i de ursprungliga berättelserna ofta är skeptisk men ändå en vän, kunde ha varit en symbol för naturen utanför, som Mamma Mu längtar efter att få uppleva. Dock finns det även utmaningar i det fria där människor är inblandade, såsom jakttävlingar med olika poäng beroende på vilket djur som jagas. Och den lilla tid under sommaren kor lagstadgat ska erhålla utomhusvistelse kan framöver plockas bort.
Ja, tänk om det hade varit en mer allvarlig och kanske tankeväckande serie, med fokus på att öka medvetenheten om ickemänskliga djurs situation i djurindustrin, snarare än de glada och humoristiska äventyr som vi känner från Mamma Mu och Kråkan.
Den fiktiva kossan Mamma Mu må ha fyllt 40 år, men i verkligheten når kor inom mjölkindustrin sällan upp till den naturliga åldern mellan 20-25 år. Dessa kor "pensioneras" vanligtvis efter cirka fem år, då de inte längre kan producera mjölk effektivt eller reproducera avkommor.
Om författarna framöver har planer att avsluta berättelserna om Mamma Mu bör hennes sista äventyr vara resan till slakteriet.