Många elever mår dåligt men får inget stöd

Lärare behöver bli bättre på att ge hjälp och stöd till elever som mår dåligt, anser skribenten.

Lärare behöver bli bättre på att ge hjälp och stöd till elever som mår dåligt, anser skribenten.

Foto: Christine Olsson (TT)

Insändare2024-11-28 10:03
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Lärare som ignorerar tecken på psykisk ohälsa, är alltför vanliga i grundskolan. Många lärare ser vad som pågår men gör valet att inte försöka hjälpa eleven, fastän de har skyldighet att göra det. Anledningen till detta ska tydligen vara för att det är "brist på utbildning och resurser”, och så kan det säkert vara i vissa fall. Men att bristen på utbildning och resurser skulle göra så att alla lärare slutar lyssna och bry sig, tror jag inte en sekund på. Lärare i grundskolan bör bli bättre i sin hantering av psykisk ohälsa.

Mobbning i skolan är inte bara ett problem för den utsatta eleven, utan det är också ett illavarslande tecken på hur skolan fungerar i helhet. Enligt skollagen har skolan något som kallas för utredningsskyldighet. Det betyder att skolan ska ta reda på varför ett barn upplever sig utsatt och vad de hade kunnat göra för att förhindra mobbningen. Förutom en utredning ska skolan även se till att mobbningen stoppas.

Eftersom att skolan har ett extremt stort ansvar för att förebygga psykisk ohälsa, så undrar jag genuint varför så många barn som går i grundskolan känner att det inte finns någon trygghet i skolan eller att ingen lyssnar på dem. Att sträva efter att utveckla en förtroendefull, stödjande relation ska man som lärare alltid ha med sig. Trygghet i skolan skapar en bas för emotionell balans, sociala färdigheter och akademisk framgång, som alla bidrar till att minska risken för psykisk ohälsa.

Självskadebeteende brukar ofta debutera i tonåren, vilket gör det mer vanligt i högstadiet än i de yngre skolåren. Forskning från Sverige och internationella studier visar att ungefär 15-20 procent av alla ungdomar någon gång har skadat sig själva med avsikt. Detta gäller främst ungdomar i högstadie- och gymnasieåldern (13-18 år). Lärare har skyldighet att göra något åt saken om de ser att eleven är i fara, eller är en fara för sig själv. Som lärare i detta fall ska man ta det vidare, om man pratat med eleven men inga framsteg visas.

Sammanfattningsvis har jag kommit fram till att en stor mängd unga personer har en psykisk ohälsa som grundar sig i skolan. Eleverna ser ingen trygghet i skolan eller i lärare och lärare måste då bli bättre på att skapa och utveckla en trygghet och en hjälphand för de elever som är otrygga, känner sig hjälplösa och ensamma i skolan.

Att som lärare visa sitt engagemang och medkänsla, kan hjälpa en elev med psykisk ohälsa otroligt mycket.