Malin Lernfelt skrev en utmärkt ledarkrönika på försommaren förra året. Det är ju synd om enda responsen på denna blir en stor gäspning eftersom den handlade om medborgarnas möjligheter att påverka sin stadsmiljö. Också Sofia Nerbrand (12 jan i DN) har berört detta ämne. ” Bygg mer varierat och vackert för att människor ska trivas bättre i städerna”.

När jag åker Västerleden österut tänker jag på dessa engagerade kvinnor. Vid ”Volvorondellen” har ett stort hus byggts senaste åren i svart färg. Några hundra meter senare på vänster sida ser jag en grå byggnad med småverkstäder. Efter nästa rondell stoltserar MIO-möbler i svart efter renoveringen. Huset intill, Slagstahuset har en dyster svart färg. I jämförelse lyser Granngårdens gråa fasad riktigt glatt. Jag fortsätter in mot Torshälla. Kin Kichen-huset är mörkgrått. Coops nya skylt blev svart, något som inte förvånar. Längre in mot Torshälla försöker en svart reklamskylt tävla med eleverna (som ska passera övergångsstället) om uppmärksamheten. Här har nyligen byggts stadens i särklass fulaste hus, svart naturligtvis. Det är lätt att inbilla sig att stadsarkitekten har en hemlig agenda; alla nybyggen måste vara svarta eller grå.

Hur kan det bli så här? Något för Eskilstuna-Kuriren att gräva i!