Det är en kylig morgon och du öppnar din senaste elfaktura med samma känsla som inför en skräckfilm. Du vet att monstret kommer dyka upp, men du vet inte riktigt när eller hur stort det är. Där står det: 830 kronor. Efter lite granskning inser du att endast 95 kronor är själva elpriset. Resten? Ja, det är skatter, avgifter och lite till – på redan beskattade pengar.
För visst är det vackert, denna geniala konstruktion som våra ekonomiska ingenjörer har byggt? Skatt på skatt på skatt, i en härlig spiral av monetär kreativitet.
Tänk att vi lyckats uppfinna ett system där själva varan – elen – är ett sidospår, ett litet kommatecken i fakturans totala summa. Det är som att köpa en bil och upptäcka att själva bilen kostar 10 000 kronor, men att ratten, däcken och bensintanken plötsligt fått guldkant och kostar ytterligare 90 000. Och nej, bilen kan du inte köra utan dessa tillägg.
Men det stannar inte där. Varför nöja sig med att betala en rimlig moms på elen när man kan slänga in moms på skatten också? Låt oss ta ut skatt på den skatt vi redan tagit ut. Ett evigt kretslopp som får den mest inbitne revisor att nicka i samförstånd. Logiskt, eller hur?
Ändå står vi där varje månad, betalande och funderande. Elen var billig, men plånboken är fortfarande tom. Men ingen fara – vi vet att pengarna går till något viktigt. Kanske en skulptur i någon kommunal rondell. Eller varför inte en bro som ingen riktigt behöver? Så länge vi har våra elräkningar att förundras över, lever vi i alla fall i spänning!