Ångest är ett negativt, passivt och hjälplöst uttryck. När vi har ångest sitter vi hemma i soffan och låter världen falla i bitar utan att göra något. Vi ska känna skam, återigen en passiv, energislukande känsla som gör oss till offer.
Nej, jag har inte klimatångest och jag känner absolut inte skam. Jag är klimatförbannad, klimatengagerad, klimatutbildare, klimathjälpare, klimataktivist. Jag är definitivt klimatorolig, men ingen ångest.
Jag njuter av att använda mina kunskaper om hushållning, hantverk, reparationer, återanvändning i kombination med ny teknik. Inte för att jag är i ett ekonomiskt läge där jag måste, utan för att vår värld behöver det.
Jag är oerhört förbannad på latheten och bristen på djupare analys hos våra politiska företrädare och press när det gäller framtidsfrågorna. De frågor som är avgörande för att styra vårt land in i en ny tidsålder utan fossilbränslen.
Den aningslöshet som gör att man inte tar med tång i frågor som infrastruktur för elnätet, laddstationer, sol och vindkraftskraftsproduktion mm. Som gör att man är i bakvatten när det gäller analys av var svårigheter, bristsituationer och beroende av andra länder kommer att uppkomma.
Omställningar går inte smärtfritt och förutsättningar måste skapas. Jag hushållar med resurser, lever enklare och minskar tanklös konsumtion till förmån för tid med människor, något som ger mig både glädje och tillfredsställelse.
Vi ska inte drivas av ångest eller skam, vår drivkraft är kärlek. Kärleken ger oss kraft att agera, protestera, utbilda och säga ifrån! Gör något av klimatkärlek du också.