Brådmogenhet hos barn beror till stor del på att de alltför tidigt i livet uppmuntras att tro sig vara mogna att ta eget ansvar för sina val och beslut. Som om barn vore sina föräldrars kunder snarare än deras avkomma. Vilket raskt leder till hämmad och försenad utveckling.
Ett ungt barn som hela tiden tillfrågas om vad det vill ha och inte vill ha lär sig att livet är och bör vara styrt av sina egna önskemål – inte föräldrarnas.
Barnet är inte fritt från fördomar bara för att föräldrarna är det. Tvärtom, barnet är slav under sina egna fördomar. Olyckligtvis är de skadliga både för barnet själv som individ och för det samhälle i vilket det tillhör.
Ett av de mest destruktiva exempel på denna utveckling är den oreda och bråk som förekommer i våra skolor i hela landet, vilket oundvikligen innebär försämrade förutsättningar för skolans huvuduppgift: kunskap och kognitiv utveckling.
En ytterligare konsekvens är att hämmad utveckling hos barn underlättar rekrytering av kriminella nätverk för brottslig verksamhet.
Den oordning och vandalisering som vi ser i dag överallt i våra samhällen och där främst barn är inblandade är endast ett av många exempel på dålig eller obefintlig uppfostran.
Med viss rätt kan man ju fråga sig: Var är föräldrarna?