Rolf Walterson skrev nyligen på insändarplats en replik till Bo Bergman om skatten för höginkomsttagare. Bland annat detta, när han (Bo Bergman) försvarar skattesänkningarna för höginkomsttagarna: "Att de genom skattesänkningen blir så glada att de jobbar mera så att staten får in ännu mera skatt."
Här håller jag helt med. Jag tror inte antalet arbetade timmar ökar så mycket att höjningen av brytpunkten blir självfinansierande, men det finns en annan effekt. I Sverige finns väldigt många löntagare som tjänar över brytpunkten. Många av dem löneväxlar, det vill säga har avtal med arbetsgivaren om extra avsättningar till tjänstepension. Den som tjänar över TGI (taket för pensionsgrundande inkomst) får lägre skatt om pengarna avsätts till pension. För inkomstår 2023 var gränsen 599 601 kronor och för inkomstår 2024 blir den 614 934 kronor.
Skillnaden är 15 333 kronor. Det innebär att väldigt många kommer att be sin arbetsgivare om 15 333 kr högre årslön med motsvarande sänkning av pensionsavsättningarna. Enligt Google: "Inspektionen för socialförsäkringen uppskattar att 13‑17 procent av dem med inkomster över intjänandetaket löneväxlar varje månad. Det motsvarar mellan 110 000 och 150 000 personer."
130 000 personer höjer sin lönesumma med 15 000 och på det dras cirka 30 procents skatt. Skatteintäkterna ökar då med cirka 600 miljoner som hamnar hos kommunerna. De cirka 740 000 (85%) som inte löneväxlar får skatten sänkt med 20 procent på 15 333 vilket blir cirka 2,3 miljarder som staten förlorar.
Sen betalar arbetsgivaren 4,7 procent mindre skatt. Särskild löneskatt i stället för socialavgifter. Den vinsten går normalt till högre pensionsavsättningar vilket ger staten cirka 130 miljoner.
Netto blir skatteintäkterna cirka 1,5 miljarder lägre på grund av höjningen av brytpunkten, men då skall man komma ihåg att dessa pengar kommer att beskattas när pensionen betalas ut. Effekten är alltså en skattekredit. Betala skatt efter pensioneringen i stället för nu.
De cirka 130 000 höginkomsttagarna känner nog till rådet "stanna inte mer än tio år på samma arbetsplats". Med höjd brytpunkt blir det minst 13 000 löntagare som varje år har skäl att ta hänsyn till möjligheterna till löneväxling när de väljer nytt jobb.
Skattesystemet är snårigt. Den verkliga nettoeffekten av att många skaffar en skattekredit genom löneväxling är betydligt snårigare än vad som framgår av min räkneövning ovan. Pensionskapitalet ger avkastning, summan av pensionsutbetalningarna blir betydligt högre än summan av betalda pensionsavgifter. Skatten på avkastningen kan ofta hamna över brytpunkten och då kan staten få 50 procent av kapitalvinsten.
Försäkringsbolaget betalar avkastningsskatt på pensionsmedel med 15 procent av en beräknad avkastning på pensionskapitalet. Det blir med tiden mycket pengar till staten.
Sedan kan det nog finnas enstaka högavlönade med inkomst nära brytpunkten som tycker att det är värt att jobba några extra timmar när man får behålla 70 procent av lönen i stället för 50 procent.