Under kriget var det brist på matvaror, tvättmedel och andra viktiga varor. Då, som nu, fanns det egoistiska människor som utnyttjade situationen på olika sätt. Det fanns ”hamstrarna” som köpte på sig mer än de behövde, för att sedan sälja vidare med rejäla prispåslag.
Idag ser vi hur apotekshyllorna töms på handsprit. Handsprit som sedan dyker upp på Blocket och andra säljställen där det säljs för mångdubbelt högre pris. Ett osolidariskt beteende där man försöker sko sig på andras bekostnad.
Jag läser i Eskilstuna-Kuriren hur folk i coronavirusets spår tömmer butikerna på varor. Det är toapapper och blöjor, mjöl och torrjäst och andra varor som bunkras i sådan omfattning att butikshyllorna gapar tomma. (E-K 16 mars)
Vad folk kanske inte tänker på när de tömmer butikshyllorna genom att plockar åt sig mer än de behöver, är att andra blir utan. Bunkrar man toapapper i sådan omfattning att butiken töms, är det andra som blir utan toapapper.
Under kriget hade vi ett ransoneringssystem på livsmedel och andra nödvändiga varor. Det delades ut ransoneringskort som berättigade till ett begränsat inköp. Det var ett system som skulle ge alla sin beskärda del så att ingen skulle bli utan. Med andra ord – ett solidariskt system.
Redan då fanns det ”hamstrare” som köpte mer än de behövde. Det fick dåvarande statsminister Per Albin Hansson att bli rejält upprörd:
”Jag känner mig skamsen över att det finns fullvuxet folk som inför en påfrestning genast tappar huvudet och förgäter all samhällssolidaritet”, dundrade Per Albin Hansson en kort tid efter krigsutbrottet.