Genom januariavtalet blev den politiska situationen för Socialdemokraterna ohållbar. Skräcken för SD och senare Vänsterpartiet innebar att Centerpartiet och Liberalerna bjöds in och januariavtalet kom till. Godkännandet av januariavtalet innebar att alla S-förslag utanför januariavtalet fick stora konsekvenser för Socialdemokraterna.
Redan när januariavtalet förhandlades lyckades centern få igenom mycket precisa skrivningar om till exempel Arbetsförmedlingen och anställningstryggheten. Arbetsmarknadens parter tvingades nu att på grund av Centerpartiet överpröva varje uppgörelse som fack och arbetsgivare kunde tänkas komma fram till.
Centern bojkottade vänstern på grund att Sjöstedt motsatte sig centerns förslag, utredning och lagändringar på arbetsmarknads- politikens område.
Uppgörelsen runt januariavtalet var att Socialdemokraterna skulle ges utrymme att driva sin egen politik i ämnen som inte reglerats i avtalet. Men i riksdagen måste dock Centern och Liberalerna godkänna delar av den politik som Socialdemokraterna ville driva utanför januariavtalet.
Plötsligt övergav Socialdemokraterna sin möjlighet att driva socialdemokratisk politik. Arbetsmarknadspolitik som delar av 70-talets lagstiftning, Saltsjöavtalet som innebar att parterna skulle förhandla utan påverkan av politiker blev skadat.
Centern hade redan tagit upp inskränkningar av strejkrätten, nya privilegier till småföretag och politiska diktat för att Försäkringskassan skulle tvinga ännu fler sjuka tillbaka i arbete. Centerns önskan beträffande avregleringar och begränsningar slutade med formuleringarna i januariavtalet. Centern planerade reformer på många områden och Socialdemokraterna svalde argumenten i skräcken för SD. Ett nyval hade varit hederligare för svenska arbetare. I stället kramade nu Socialdemokraterna och Centerpartiet om varandra och Socialdemokraterna förlorade sin identitet.