12 december hade jag en insändare i Eskilstuna-Kuriren ("Jag tror mer på Friskis & Svettis än på gud"), där jag skrev om förförisk och förljugen reklam.
Det här är en fortsättning på samma tema där jag i bild visar skillnaden mellan ”dröm och verklighet”.
Jag tillagade pajen i mikrovågsugnen enligt bruksanvisningen. När man jämför hur pajen ser ut på förpackningen och i verkligheten vill jag påstå att förpackningen ljuger ganska rejält.
Det som ser ut som en inbjudande och smaskig paj ser på tallriken ut som en färsk koblaja i en kohage. Det är bara spyflugorna som fattas.
Inte blir det bättre av att ”mästerkocken” själv poserar leende bredvid den förföriska pajen med armarna manligt självsäkert i kors över bröstet. Han fick säkert bra betalt för att låna ut sitt namn. I mina ögon har han sålt sitt goda rykte.
Det är ju vanligt i reklamsammanhang att man vill ha med någon kändis som dragplåster. Men chansen att vinna på kasinospel, eller vad det nu är, blir ju inte högre bara för att någon flinande kändis ställer upp som lockbete.
Det sägs ju att man äter också med ögonen. Om man varit ärlig hade man i stället hade haft ”koblajan” på förpackningen. Men den hade nog inte sålt lika bra.
För att kolla att det inte var ett olycksfall i arbetet med min paj, köpte jag i studiesyfte några andra pajer av samma fabrikat och med samma mästerkock som ”garant” för god kvalitet.
Resultaten blev samma – lika stor skillnad mellan pajen på förpackningen och den färdiglagade.