Sörmland Det har genom åren skrivits mycket om frånvarande fäder och vad det fått för konsekvenser för söner och döttrar. Sällan har dock orsaken till frånvaron diskuterats.
Mina föräldrar skildes i början på 50-talet och gifte om sig på var sitt håll. Som barn träffade jag min pappa någon enstaka gång vid födelsedag eller jul och som ungdom vid ännu färre tillfällen. Min pappa hade alltid bråttom och som ungdom förstod jag att det alltid också var stulen tid.
Jag försökte som ung vuxen ta en spontan kontakt då min pappa hade affärsverksamhet i centrala Eskilstuna. Det blev krystat och pinsamt och jag förstod att mitt initiativ inte var önskvärt. Orsaken var att hans fru var mycket svartsjuk förklarade han.
I vuxen ålder sågs vi endast vid något enstaka tillfälle. Sista gången vi hördes var på telefon för ett år sedan med anledning av hans 90-årsdag och min 60-årsdag. Även detta var på stulen tid och han ville absolut inte att jag skulle ta vidare kontakt. Han förklarade återigen att hans fru var så svartsjuk.
2011 dog min pappa då hade vi inte setts på drygt 30 år. Detta fick jag reda på per e-post två månader efter min pappas död då begravningen redan ägt rum. Bouppteckningen var så gjord att min far endast hade skulder till sin fru. Han ägde inte ens något lösöre på pappret. Änkans förmögenhet upptas till cirka två miljoner exklusive lösöre. Med några pennstreck hade jag gjorts arvslös.
Att svartsjuka kan vara så stark att far och son förvägrats kontakt och en relation genom ett helt liv. En svartsjuka så stark att jag vägrades närvara vid begravningen och min laglott och arvslott förvandlades till skulder till en svartsjuk änka.
En uppmaning till alla särkullbarn: Bevaka era rättigheter både relationsmässigt och ekonomiskt medan tid är.
Claes Wennergren