När man hamnat i den övre kvartilen av åldersfördelningen ökar risken för skador och sjukdom. Jag har haft turen att nästan hittills i mitt liv slippa anlita den svenska primärvården annat än ett fåtal gånger. Vilket jag är mycket tacksam för, när jag nu stiftat närmare bekantskap med densamma.
För ett antal år sedan skickade min läkare en remiss för mig till en ljumskbråck-operation här i Sörmland, som jag aldrig fick någon kallelse till. Ingenting. Aldrig. Efter en längre tids huvudvärk och illamående har jag lyckats få en remiss till Mälarsjukhuset för bukröntgen. Emellertid, när jag tre veckor efter remissen skickats från min husläkare gick in för att kontrollera detta på 1177, blev jag upplyst att det inte fanns någon remiss registrerad där. Har ännu inte fått någon kallelse från sjukhuset.
Jag kontaktar då min läkare, som uppger att remissen gick iväg samma dag som jag var där och bad mig prata med vårdcentralen (primärvården). Jag ringer då dit och blir upplyst att jag blir kontaktad av dem fem timmar senare.
Under det samtalet, med en sköterska, försöker jag få en tid med en läkare för att få hjälp med min aktuella medicinering. Det visar sig vara omöjligt på grund av semestertid. Jag blir upplyst om att för att få del av det eventuella remissresultatet, så kommer jag att få en sådan tid.
Min omedelbara reaktion är undran över hur pålitlig 1177 är. Eller sjukvården. Att primärvården inte är nåbar ökar ju bara användandet av akutvården. Mycket talar ju för att Delta-mutationen, som nu ökar i hela Europa, kommer hit till Norden i höst. Och då blir köerna till undersökningar och operationer ännu längre, med ökade dödstal som följd. Och remisserna vet jag inte riktigt om de fungerar. Otryggt!
En utarbetad sjukhusbesättning är allt som jag kunnat se hända av förändring i sjukvården sedan långt innan pandemin drabbade vårt land, i början av förra året. Att döma av de signaler jag sett och råkat ut för under relativt kort tid, så är jag klart pessimistisk inför framtiden bland annat i vår vård.
Vi har definitivt hamnat i en tid då sjukvården tvingas prioritera allt oftare i vem som ska få vård. Finns det hopp för gamlingar?