De senaste veckorna har lokens vara eller inte vara diskuterats. Det var med stor sorg jag läste att kulturnämndens ordförande Cecilia Björk beslutat säga upp lokföreningens avtal och att loken skulle vara borta den 1 november. Enligt henne berodde uppsägningen på att föreningen inte haft tillräckligt många evenemang, men inte på att man hade andra planer för stallarna.

Loken och lokstallarna är ju viktig Katrineholmshistoria. Räcker det inte med alla historiska byggnader och delar av Katrineholm som redan försvunnit? 

Lokföreningen har under åren ägnat mycket obetald tid åt underhåll av loken i utrymmen som varken har värme, toaletter, vatten eller avlopp. Föreningen har bekostat belysning i lokalerna utan bidrag från kommunen, som istället föreslagit en månadshyra på 6 600 kronor. Belysning och flera väggar skulle dessutom behöva förbättras. 

Detta kan jämföras med Oxelösund där man bevarat järnverkets malmtåg. För sex stallplatser i ett hus med vatten, dusch, toaletter, kök, och värme betalar man 500 kronor i månaden. 

Vid mötet 10 oktober föreslog kommunen två stallplatser, vilket är otillräckligt. Föreningens motförslag blev att man får behålla nuvarande stallplatser och göra de två lediga platserna till järnvägsmuseum, men på det svarade Cecilia Björk att man hade andra planer!

Vad är den egentliga anledningen till att man vill ha bort loken? Vilka ännu oredovisade planer har kommunen när en nämndordförande plötsligt beslutar att delar av Katrineholms historia ska bort? Förhoppningsvis får vi svaret när ”de andra planerna” presenteras. Men vad händer då med loken och lokstallarna?