För sent och för lite. Ut med dom. Med berått mod. Landet faller sönder. Känns orden igen? Skjutningar inom kriminella kretsar fortsätter i Sverige och i närområdet samtidigt som nederbörd och orkaner trasar sönder hela världsdelar. På andra platser rasar skogsbränder och vi blundar för att djur utrotas på land och i hav.

Partiföreträdare på ömse sidor har svårt att uttrycka vad som är uppenbart fint med vårt land och värt att samlas kring. Istället fokuseras på motståndarnas brister och attack med argument liknande förgiftade pilar. Och får då liknande skottsalvor tillbaka. Istället för attack vore det klädsamt med någon enda vuxen inom svensk politik som kan söka samarbete och med ord måla det drömland vi alla egentligen vill ha.

Det borde vara självklart att eftersträva ett Sverige med insikt om att kriminalitet inte sitter i hudfärg, att en fungerande sjuk- och äldrevård med nöjd personal vore toppen och med beslutade åtgärder för begränsad klimatpåverkan. Mitt uppe i allt detta befarar jag att en barndomsdröm håller på att gå i uppfyllelse. Om drömmen går i uppfyllelse har vi nått ett skräckscenario.

Denne Roger föddes 29 september för 74 år sedan. Födelsedagar var viktiga och som barn upptäckte jag att det ofta var ruskväder när mormor, morfar och faster Albertina kom för att gratulera. En kusin fyllde år på sommaren och då satt vi utomhus och åt tårta. När jag fyllde åts tårtan inomhus. När jag frågade mamma om det alltid skulle vara så blev svaret, ja slutet av september innebär höst.

Med de klimatförändringar som snabbt lägrar oss är det inte långt borta förrän min barndomsdröm om födelsedag på sommaren går i uppfyllelse. Dock uppfylls då drömmen på bekostnad av att glaciärerna smälter, havsnivåerna stiger, skogarna brinner, luften är farlig att andas och vattnet giftigt att dricka.

Många politiker i vår omvärld är en fara för mänsklighetens överlevnad. Vilka av de svenska politikerna vågar tillhöra den kategorin?