Jag kan inte vara den enda autisten som känner att jag knappt kan få fram mina åsikter utan att bli stoppad av flera hinder på vägen.
Vad menar jag med hinder? Jo, till exempel att en del alternativ man har för att kunna komma i kontakt med myndigheter tar enormt mycket energi att utföra. En del autister behöver sitta länge för att komma upp med ett manus dom kan använda för att kunna uttrycka sina åsikter så tydligt och smidigt som möjligt, men blir ändå missuppfattade i slutändan. Andra oroar sig för att få sina erfarenheter förminskade jämt.
Så när vi säger att vi behöver anpassningar, så betyder det att vi vill spara energi till andra aktiviteter. Det kan väl inte vara så märkvärdigt? Det pratas nämligen för lite om autism och energisparande, särskilt när en del tror att anpassningar är särbehandling av oss.
När det väl kommer till myndigheter så skulle det hjälpa oss otroligt mycket om det fanns fler sätt att kontakta dom på. För min och säkert andra autisters personliga del så skulle inte allting kännas så omöjligt då. Men talet värderas mer än alla andra kommunikationssätt.
Så, varför värderar man talet mer? Varför tycker en del att andra sätt att kommunicera känns mindre pålitliga? Tar folk talet för givet? Är majoriteten för bekväm för låta andra ta plats?
I slutändan så känner jag personligen att samhället motverkar oss funkisar. Våra åsikter och erfarenheter reflekterar era negativa sidor, vilket gör er obekväma.
Men det är okej att vara obekväm.
Vi är det jämt.