Om krisen eller kriget kommer. (Låt oss slippa, men i alla fall…)
Vi överöses med handfasta råd för att vara beredda på det värsta. Allt från att ha kontanter, baka bullar, till att skaffa eget elverk. Bra, inget fel på det.
Men sjukvården då? Jag återkommer till det.
Jag minns broschyren vi fick för ett antal år sedan. Jag behöll den inte länge. Det var den tid när beredskapslagren redan hade försummats och nedrustning av försvaret pågått en tid. Senare avskaffades även värnplikten.
Nu ska allt upp igen.
Regementen återuppstår, värnplikten återinförs.
I januari i år fick landsbygdsminister Peter Kullgren motta en utredning kring Sveriges nuvarande usla livsmedelsberedskap. Utredningen har gjorts av Ingrid Petersson, generaldirektör för forskningsrådet Formas.
Utredaren betonar vikten av att svenskt lantbruk måste fungera under orostider förstås, men helst redan nu. Viktigt att ha lager av spannmål, utsäde, gödsel och diesel för lantbruket.
Andra har betonat vikten av att Sverige ska ha tillräckligt med vapen, ammunition, fler militärer, fler skyddsrum.
Vidare sägs det, att vi måste ha bättre vägar och järnvägar för att transportera soldater och förnödenheter.
Det är inte heller någon hejd på vad vi enskilda personer måste göra innan ryssen kommer. Vi ska ha fulla lager av vatten, konserver och alternativa sätt att värma maten. Någon sa till och med att vi ska ha bullar i frysen.
Det är bra med allt det där. Men vilka ska ta hand om sjuka och skadade under ett krig?
Nu återkommer jag till resonemanget om sjukvård.
Det är häpnadsväckande att svensk sjukvård just nu tillåts utarmas i region efter region i brist på ekonomisk kompensation för inflationen. Denna medvetna utarmning – trots att Sverige har en av Europas bästa statsfinanser.
Läkare, sjuksköterskor, undersköterskor och annan personal på sjukhusen sägs nu upp i tiotusental. Denna personal behövs redan nu, i dag, eftersom vi har enorma vårdköer.
Lyft blicken och se hur många miljarder som satsas i beredskapssyfte, men där sjukvården undantas. En kraftigt dimensionerad sjukvård är lika viktigt under fredstid, som under en pandemi eller om kriget kommer.
Lika väl som vi laddar kanoner och anställer fler militärer behöver svensk sjukvård ha en betydande överkapacitet redan under fredstid. Det saknar betydelse om vi både kan baka bröd och skjuta tillbaka mot fienden om vi inte samtidigt kan ta hand om sjuka och skadade medmänniskor.
Att vi nu också ser hur skolpersonal blir utarbetad, att nedskärningar görs inom radio och tv, liksom inom kultur, bildningsförbund och föreningsliv kanske är en del av vår tid. Men sådant kan ju någon annan skriva insändare om.