Regeringens senaste utspel om att införa ett lönegolv på drygt 28 000 kronor i månaden för arbetskraftsinvandrare får en hel del olyckliga konsekvenser. Ta till exempel hanteringen av utländska bärplockare som gör många av oss skogstokiga. Det är ett drag som får en att undra om man i Rosenbad någonsin har gått i skogen eller ens sett ett blåbär. Här pratar vi inte om högt kvalificerad arbetskraft som räddar ekonomin, utan om de som plockar de bär som fyller våra syltburkar.
Tanken på att våra bärplockare, som kommer hit i korta perioder för att arbeta hårt under några veckor, skulle tjäna mer än många svenskar som sliter året runt är närmast absurd. Hur har vi hamnat här? Det verkar som att beslutsfattarna på fullt allvar tror att bärskogen är en förlängning av deras egna glaspalats.
Konsekvenserna av detta är förödande. Bärföretagen, som redan nu står inför enorma utmaningar, tvingas nu överväga att helt överge de svenska skogarna. Resultatet? Ja, det blir till att importera lingonsylten från Kina och blåbären från Nordamerika. Så mycket för den svenska livsmedelsstrategin.
Det som är mest frustrerande är att det här är ett beslut som verkar ha fattats utan någon som helst förståelse för verkligheten. Man kan fråga sig om någon ens bemödade sig att rådfråga branschen. För det här är inte bara ett slag i luften – det är ett slag mot den svenska skogen, mot vår matförsörjning och mot sunt förnuft.
Så, nästa gång du sträcker dig efter lingonsylten på hyllan, ta en stund att tänka på vad som ligger bakom. Ett dåligt politiskt beslut som riskerar att kosta oss betydligt mer än bara några burkar onödigt dyr sylt.