Att de demografiska förändringarna i kommunen sker relativt långsamt och framför allt är relativt förutsägbara är enkelt att förstå. Så långt verkar också kommunledningen vara medvetna och talar nu i tidningen om behov av åldringsvård i framtiden. Men så kommer man att tänka på den skolcirkus som pågått en tid. Först var det förskolorna som under oordnade former och helt som en blixt måste skäras ner. I denna verksamhet är ledtiden för produktion av barn relativt kort men den som följer trenden borde sett det komma i tid och hanterat det bättre. När det nu gäller gymnasier och högstadier finns det få förmildrande omständigheter. Det handlar här om 15 års ledtider med näst intill absolut visshet. Det känns som att den lila soppan känner till att det finns statistik men inte hur man använder den.
Nu invänder säkert någon och talar om den oberäkneliga invandringen men – nej, jag är övertygad om att även här är prognosmakeri fullt möjligt. En sådan invändning visar dock att det ibland finns politisk vilja utöver kommunpolitikerns normala vaktmästerisyssla. När invandringen tillfälligt ökade hördes upprörda stämmor mot statens hantering. Samma politiska upprördhet finns också när någon vill bygga ett vindkraftverk, man har till och med ett kommunalt veto för att rädda utsikten för någon enskild individ. Det finns således politiska (kanske populistiska) frågor som intresserar även kommunpolitiker.
Om man nu återvänder till skolan så skulle kommunen kunna se friskoleetableringar som kraftiga störningar i skolplaneringen. Men här uteblir den kommunalpolitiska upprördheten. Samma matematik som för att bygga äldreboenden kan tillämpas på privatbilismen. Ekvationen är enkel och alla satsningar borde göras på kollektivtrafik. Uträkningen kräver inget större förstånd men klimatfrågan är för stor och kommunal politik handlar ju i huvudsak om vaktmästeri och löpande drift. Att det är just vaktmästeri den lila soppan jobbar med vill väl Jansson (S) och Puustinen (M) understryka när man inte känns vid något behov av att kunna skilja på höger och vänster.
Nu vill man således bygga äldreboenden och bygga är kul men som kommuninnevånare finns det anledning till stor oro om man betraktar tidigare resultat. Demokratins mekanism för politiskt ansvar är med den lila soppan satt ur spel. Folk i allmänhet skiter i kommunpolitiken och röstar lika som i riksdagen. Vi får väl helt enkelt se vad som händer och hoppas att man lär sig räkna bättre, kanske rent av tar hjälp.