Insändare: Sommartidens vara eller icke vara

Det har varit en del diskussioner om sommartidens vara eller icke vara. I USA har man tagit ett riktningsbeslut om att införa permanent sommartid från nästa år. EU beslutade, strax före pandemin kom och petade ned frågan på priolistan, att medlemsländer ska få bestämma själva hur de vill göra men att själva skiftandet mellan olika tider gärna får upphöra. Forskare har också påpekat att skiftandet är ohälsosamt. Men ska vi ha sommartid eller ”vintertid”?

Den spontana tanken verkar hos de flesta vara fast vid ”sommar, lika med bra, vinter, lika med dåligt”, men samtidigt verkar det också som att många missuppfattat det hela. Det är ju trots allt inte ”vintertid” det är frågan om, då det är detta som är den faktiska normaltiden, som alltid rått, då solen står som högst i syd timmen tolv som vi fått lära oss att den gör. Sommartid infördes så sent som 1980 för att besvara önskemålen av en modern livsstil, och bilden av det hela verkar vara att det bara är bönder ”som ska upp i ottan och ta hand om korna” som är emot konceptet. Jag har insett att detta inte stämmer alls.

Jag och min fru har pluggat större delen av våra vuxna liv och haft lyxen att sällan behöva passa tider särskilt tidigt på morgnarna. Därmed har vi aldrig tidigare haft något problem med konceptet sommartid, utan tänkt att det är en bra idé med extra långa kvällar om somrarna. Detta har dock förändrats något enormt sedan vi fått fasta jobb och flyttat ut till Strängnäs, som ju är en mycket lockande ”pendlarort”. Numera har vi i vårt hushåll som regel alarmet på klockan fem för att göra oss i ordning och hinna till resecentrum och tåget 06:18 då min fru, som jobbar i vården, måste vara på plats i Stockholm halv åtta. Det har i skrivande stund gått två veckor sedan vi ändrade till sommartid för året och det känns fortfarande som att vi måste tvinga oss upp vid vad som egentligen är klockan fyra varje morgon, i mörkret som vi nätt och jämnt hann slippa innan vi ställde fram klockan. Det räcker alltså med att bo på en ort som Strängnäs och ha ett samhällsviktigt yrke placerat i Stockholm så är man en av dem som måste upp med bönderna.

USA kanske vill ha permanent sommartid men vi är helt enkelt för långt norr ut för att det ska gå ihop med rimliga dygnsrytmer för de som behöver starta sitt arbete tidigt – och de som behöver göra det är ju just de i vården, i livsmedelsbutiken, i alla samhällsviktiga yrken som vi förlitar oss på ska finnas där, redo, när vi andra behöver dem till vardags.