S:t Eskils gymnasium klarar sig utan C-huset

Muhammed Tahsin (M), gymnasienämndens ordförande.

Muhammed Tahsin (M), gymnasienämndens ordförande.

Foto: Mattias Carlgren

Insändare2024-11-11 14:13
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svar på Albin Trans insändare "Gör er inte av med S:t Eskils C-hus!".

Låt oss prioritera skolans resurser där de gör störst nytta. I en tid av ekonomisk press måste vi politiker ta ansvar för helheten och säkerställa att våra begränsade resurser används klokt och effektivt. Vårt mål är att stärka skolans kärnverksamhet och sätta elevernas och lärarnas behov i första rummet. Det innebär ibland att vi måste fatta svåra beslut om att avveckla lokaler och program som inte längre fyller sin funktion.

Förslag till beslut kommer alltid från tjänsteorganisation till politiken. Förvaltningen har föreslagit C-huset. Skolans kapacitet kan täckas utan denna byggnad. Därmed frigörs resurser som i stället kan användas för att stödja våra lärare och stärka utbildningens kvalitet. Jag ställer mig frågan: vilka lärare ska behöva lämna sin tjänst om vi ska prioritera att behålla en byggnad som skolan inte längre har behov av?

Sverigedemokraternas Mikael Nygren har sagt att han kommer att yrka på att behålla C-huset och har föreslagit alternativa lösningar. Men att presentera egna förslag utan att vilja ta ansvar för prioriteringarna är en enkel väg att ta när man inte behöver bära besluten. Jag undrar om Nygren är beredd att förklara för skattebetalarna hur han har tänkt finansiera dessa kostnader – och vilka andra områden han i så fall tycker ska prioriteras ned?

Samma resonemang gäller våra utbildningsprogram. För att kunna driva en hållbar verksamhet behöver vi fylla elevgrupperna, något som styrs av elevernas intresse. När intresset är lågt – som för dansinriktningen – blir det svårt att motivera att lägga resurser på den.

Beslutet att avveckla dansinriktningen togs i juni efter att det visade sig att få elever sökte sig dit. Vilka andra elever skulle förlora sina lärare eller sitt särskilda stöd om vi väljer att prioritera en inriktning som nästan ingen vill gå?

Att fatta sådana här beslut är aldrig lätt, men det är vårt ansvar som politiker att se till att våra resurser gör största möjliga nytta för så många elever som möjligt.