Vi har den förnämliga Stadsskogen alldeles inpå knutarna i Strängnäs. Där kan man komma till ro, njuta av naturen, lyssna på fågelsången och kanske få syn på något vilt.
Många med mig nyttjar detta naturområde året runt. Här finns många spår/stigar, en stig t.o.m. med belysning. Om man inte bara tar en promenad eller joggingrunda, går man ut med hundar eller barnvagnar och på vintern tar man sig fram på skidor och åker ett varv i något av de välpreparerade spåren. Om man varken vill skida eller promenera finns möjlighet att cykla på en här för utmärkt cykelled.
MEN: Nu undrar jag hur man tänker, när det gäller skogsskötseln av området. Man har på senare tid avverkat diverse sly, små träd som man naturligtvis måste gallra ut ibland. Det verkar som om man tagit bort de friskaste träden och låter dem ligga huller om buller för att ruttna på plats. I stället har man låtit alla skadade/torra/döda träd stå kvar. Dessutom finns där mängder av rotvältor och träd som är på väg att falla omkull. En rotvälta kan innebära en stor risk, om man går vid den, när den ger med sig.
Det tar säkert många decennier, innan de kvarlämnade träden förmultnar. Under tiden hindrar de oss svamp-och bärplockare, eftersom skogen blir tämligen oframkomlig, och dessutom ser det skräpigt ut.
Jag kan förstå resonemanget om att lämna gamla träd som insektsgömmor åt hackspettarna, men det behöver inte betyda att man sparar alla träd.
Såvitt jag vet är Stadsskogen ej heller en skyddad urskog. Om så varit fallet, hade man inte fått fälla några träd alls.
Det borde finnas tillräckligt med arbetslösa personer, som kan användas till att ”städa upp” i vår fina Stadsskogen.