Det tycker jag verkligen – alla är så vänliga mot denna nykomling. I en insändare brukar det ofta klagas, men jag föredrar att behagas. Anser att i den här stan bjuds på mycket ringdans till exempel, i alla rondellerna. Har sällan sett så många och täta kuta-och tutaruntplatser! Det är som i Paris ungefär.
Häromdagen tog jag min pensionärstaxi och bad att få bli körd till strandpromenaden. Blev bekvämt forslad och utsläppt nära Mälarens vatten, och spankulerade nöjd runt en grönskande udde fylld av nästan överdrivet vackra blomster och en glittrande Mälaren runtomkring. På gräsmattorna myllrade skolungdomar som kastade och sparkade bollar, och hade längtande sommarlovsögon.
Strandade på en soffa och glodde på alla båtarna i marinan, och önskade mig någon att prata med. Då kom en stilig andhanne upphoppande ur vattnet och vaggade fram och ställde sig alldeles framför mig. Och så började han prata med mig, han såg mig i ögonen och babblade och kvackade långa haranger. Jag lyssnade andäktigt, och svarade sedan med ett långt inlägg i konversationen. Han hörde noga på och stod där alldeles tyst. Sedan pratade han högt och uttrycksfullt vidare, och det lät andlöst spännande. Detta resonemang pågick länge, innan min färgglade kavaljer vaggade vidare.
Rundturen avslutades med en härlig måltid på en av dom mysiga restaurangerna i hamnen. Det smakade fågel ska jag säga, och var andlöst god! Fågel åt jag naturligtvis inte just då – det skulle känts som att äta upp en kompis!