I Strengnäs Tidning kan vi läsa att de anställda i Strängnäs kommun inte kommer få något julbord i år. I stället ska man bjudas på en vegetarisk ”höstmiddag”. Kommunen säger att detta görs av klimatskäl och hänvisar till sin klimat- och energiplan, som bland annat säger att kommunens klimatpåverkan från inköpta livsmedel ska minska. Det räcker dock att skrapa lätt på ytan för att se att det argumentet inte håller.
Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel ligger i dag på cirka 50 procent, enligt siffror från Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Enligt samma källa är vi helt självförsörjande på endast två livsmedel: socker och spannmål samt nästan helt på morötter (97 procent). Allt annat importeras alltså i olika grad och från platser på varierande avstånd från oss.
Den som läser menyerna för de upphandlade restaurangernas höstmiddagar ser att det kryllar av ingredienser som knappast kommer från närbelägna producenter, utan som fraktats hit från när och fjärran. Detta ska då ställas i relation till att klimat- och energiplanen tydligt slår fast att det är transportsektorn som står för den största andelen klimatutsläpp (62 procent) inom kommunens gränser.
Hur det under de förutsättningarna kan vara mer hållbart eller ”klimatsmart” att prioritera hitfraktade råvaror framför exempelvis lokalproducerat kött är svårt att förstå. I såväl Strängnäs kommun som i våra närmaste grannkommuner finns det många framstående köttproducenter, som mycket väl kan leverera mer hållbara råvaror än de som nu står till buds.
Där ledordet rimligen borde vara lokalproducerat, är det i Strängnäs kommun snarare ordet köttfritt som blivit det allt annat överskuggande mantrat. Eller har någon räknat på detta och kommit fram till att ”höstmiddagen” faktiskt är det mest hållbara alternativet? Det skulle i så fall vara mycket intressant att ta del av det underlaget.
Om inte kan avskaffandet av den fina julbordstraditionen inte beskrivas som annat än symbolpolitik och spel för gallerierna, gränsande till sekterism.