Ta hand om de ensamma i stället för att granska jägarna

En jägare. Bilden är endast en illustration.

En jägare. Bilden är endast en illustration.

Foto: Pontus Lundahl (TT)

Insändare2025-02-11 16:21
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Teresa Carvalho (S) önskar att alla 600 000 personer med vapenlicens skall granskas. Vidare ska register samköras, personliga intervjuer genomföras och krav på psykologiska prövningar införas. Kanske snillrikt, men trots att S ständigt kritiserar Tidöpartierna för att de inte skapar resurser för att hjälpa utsatta ungdomar i deras svåra situation fortsätter S att undvika goda förslag på det området, nu föredrar de att fördjupa sig i en annan grupps (jägarnas) psykiska tillstånd.

Gärningsmannen i Örebro kan väl sägas representera dessa ungdomar, såvida uppgifterna om honom stämmer. Resurserna saknas för ungdomar som inte kunnat genomföra grundskolan, som inte kan få det stöd de behöver på olika områden och många är fyllda av hämndbegär. Politikerna, skolan, samhället, inte minst de alltmer vrånga socialdemokraterna, har inte ansträngt sig särskilt mycket. Som oppositionsparti i rikspolitiken har vi endast hört kritik och sura miner, men konkreta förslag uteblir. Länge har det talats om stora klasser och resurspersonal som får sparken och socialsekreterare som har pengaproblem och därför tvingas välja sämre alternativ. 

Var det den första tanken Carvalho fick efter hemskheterna i Örebro, att granska landets jägare i sökandet efter säregna personer? Låg det inte närmare till hands att först följa upp elever som betraktats som udda i skolan, i samhället och erbjuda dem lagstadgat stöd? Där kan man nog samköra olika register, sudda ut sekretessen, anlita psykologer etcetera. 

Varför inte föreslå "vapenvila" mellan de resonabla partierna? I dagens kris är det läge att gå tillsammans, ta fram goda förslag om förebyggande åtgärder, satsa pengar och gå till verket.

Sannolikt sitter eller rör det sig många ensamma omkring oss, de som saknar en framkomlig väg och personligt stöd. Upplever de att samhället och politikerna menar att det är dags att rycka upp sig? Tvärtom, deras självförtroende försämras och alltfler förlorar fotfästet och kanske leder det till utanförskap och en för dem dålig lösning.

Sociala medier, teve och grubbel blir deras sällskap under långa nätter. I tomheten skapas och fördjupas vad som helst, deras bakgrund är sannolikt inte fylld med så många goda minnen, vad leder det till? Här är det svårt att ta sig i kragen, här behövs stöd av goda människor. För dessa ensamma tillhör nog inte myndigheter eller politiker de goda människorna.