Respons på tidningens tidigare publicerade artikel om Eskilstuna kommuns förändrade skötsel av gräsytor.
Hur kan Charlotte Mörn (park- och naturchef) påstå att projektet med att inte klippa alla gräsytor blev lyckat? Har det gjorts någon utvärdering, exempelvis att man räknat antalet insekter per kvadratmeter före och efter projektet? För det är väl inte så att pengarna styr, det här går att utvärdera.
Och vem har bestämt vilka ytor som skall klippas? Det verkar som om man endast har tittat på en karta och inte tagit hänsyn till verkligheten.
Jag tar ett exempel: en före detta gräsmatta stor som två tennisplaner mellan två husrader klipps inte längre. Den ligger mellan åtta trädgårdstomter som har fruktträd, blommor och häckar. På andra sidan gatan finns skogen.
Tidigare kunde gräsmattan utnyttjas av barn och vuxna som kastade frisbee, spelade krocket, fotboll eller hade femkamp samt andra olika lekar. Allt på armlängds avstånd, så att föräldrarna kunde se barnen från fönstren eller den egna trädgården. Nu är det helt dött! De enda som är glada är sorkar, möss och fästingar. Det ser bedrövligt ut! Det är stor skillnad på var gräsytorna är belägna och hur det ser ut i verkligheten med närheten till naturen.
Kan ni tänka er Stadsparken med 30 centimeter högt gräs? Då skulle det inte bli någon picknick med filtar och underhållning på den platsen, men kanske en fest för insekterna. Det vore något!
Det är skillnad på till exempel den långa gräsytan söder om E20 vid Årby/Röksta och inne i ett villaområde. Åk ut och titta på verkligheten!