Eskilstuna Kommun är nöjd med de prover som tagits på massorna utanför Bälgviken. Det var just detta Mark- och miljööverdomstolen ansåg att kommunen inte borde vara.
Men kommunen har ju tagit nya prover? Nja, prover har väl tagits. Men åter på fel plats. Åter på fel djup. Återigen utan kontrollanter. Åter utan att undersöka utblandningen av massorna. Åter utan ett ord om metalljonerna vars närvaro kan bero på nermalda batterirester. Åter med samma bristfälliga resultatanalys där oönskade värden tigs ihjäl. Det verkar som om kommunen tror att de har något slags veto att bortse från domslut från högre instans.
Är våra lagar om natur och miljö bara skrivna för att det ska se bra ut?
Följer vi verkligen lagar om miljön?
Efter att ha satt mig in i lokala miljöfrågor de senaste åren börjar jag tro att det värre än så.
Låt oss låtsas föra över miljöfrågorna till olika trafiksituationer. Låt oss säga att det är en nykterhetskontroll!
Scen 1: Du blir stoppad av polisen, som vinkar in dig, kollar körkortet och säger: "Vi hade tänkt att du skulle få blåsa, men vi glömde blåstesten på stationen, så vi gör så här i stället: Vi skickar dig ett blåsprov med posten så kan du skicka in det själv."
Hmm… Detta skulle givetvis aldrig kunna hända!
Scen 2: Denna gång fick man inte med sig slangar som var tillräckligt långa. Så man låter din passagerare blåsa i ditt ställe. ”Det går väl lika bra."
Hmm… Detta skulle heller aldrig kunna hända!
Scen 3: Nu fick du blåsa, och ditt värde var en bra bit över det tillåtna gränsvärdet. Via datorn i polisbilen kan man se att du blivit stoppad tre gånger tidigare och alla med helt godkända nivåer. Polisen säger att det trots allt är ok, för snittet av de fyra testerna är ju på godkänd nivå
Hmm... Det är helt uteslutet att detta skulle kunna hända!
Scen 4: Eftersom det här var ett viktigt test så hade man kontrollanter på plats. Efter tre tester säger de: "Det här verkar gå rätt till, så vi åker och tar lite kaffe." Kvar finns assistenten som nu kan fuska precis så mycket han vill. Kanske lite pengar under bordet kan hjälpa?
Det ska självklart aldrig finnas utrymme för att det hela inte ska gå rätt till.
Låt oss då se på dessa fyra omöjliga situationer. Om det gällt miljön, ja, då hade allt detta varit helt ok. Detta är klara fakta vid proverna tagna på de kontaminerade massorna från Slussen som tippats i Bälgviken:
- Markägarens representant glömde ta med sig tillräckligt med provpåsar, så man fick fylla dem själva och skicka in dem efteråt.
- Vid samma tillfälle kom man med en grävare som bara kunde gräva två meter djupt. Vid det andra provtillfället flyttades flera provhål för att några stenar låg i vägen och därmed ändrades planerad placering utan diskussion.
- Överskridna gränsvärden diskuterades bort då det blev bättre värden vid de andra provhålen.
- Vid båda provtillfällena var kommunens kontrollanter endast närvarande en kortare tid.
Jag har de senaste månaderna jobbat mycket med miljökatastroferna i Bälgviken: Bortglömd ytvattentäkt hotad av ny bergtäkt, samt av skogsskövlingar utan miljöhänsyn. Jag har samlat in information, satt mig in i frågorna, tagit hjälp av experter och sakligt försökt påverka alla som har något att säga till om. Och? Det händer absolut ingenting!
Jag hade faktiskt trott att vår vattentäkt var viktig för kommunen och att man som tillsynsmyndighet skulle agera därefter.
Jag inser att det är pengar som styr. Pengar och pengar allena. ”Går det inte ihop ekonomiskt och finns det inga pengar så är det bara så.”. Men: Vad händer då om det går illa med miljön? Med miljön finns det inga nyemissioner. Med miljön finns det ingen som köper upp konkursbon och startar om från början. När miljön inte tål mer är det ju helt kört!