Reaktion på insändaren "Tidö-avtalet kräver kommunernas stöd", skriven av företrädare för M, SD, KD och L i Eskilstuna och publicerad i mitten av december.
Tidöpartiernas politik är inte ett paradigmskifte i kriminalpolitiken, även Socialdemokraterna har länge drivit på för hårdare straff. Det är snarare ett haveri i kriminalpolitiken som präglas av en egendomlig tävlan om vem som snabbast kan ta landet tillbaka till medeltiden. Redan 1734 års missgärningsbalk hade rabatt för unga brottslingar men är avskaffat idag så vi är ett gott stycke på väg.
Nyligen ville det ledande partiet i Tidösamarbetet byta namn på Kriminalvården till Straffverket vilket nog belyser att det rätta ordet är just haveri.
Tidöskribenterna säger sig även "värdesätta brottsofferperspektivet" och låter denna formulering leda till att straffets enda syfte skall vara vedergällning. Straffets plåga skall lindra brottsoffrets behov av hämnd, inget annat?
Brottslingens återanpassning förväntas ske med samma pedagogik som rottingen i äldre tiders skolväsende, det goda tuktande våldets plåga. Tänkandet är medeltida och förverkligandet kan nog gynnas av de nyligen framlagda planerna på hyrda fängelseplatser i andra länder.
Vidare säger man även att "Den laglydiga människans rätt till trygghet framför brottslingars rätt till en andra och tredje chans skall värnas". Vi skall nu minnas att det ledande Tidöpartiet vill sänka straffmyndighetsåldern till 13 år, barn? Vi går mot ett rättssystem som endast finns i diktaturer.
Inte heller finns det täckning för att den laglydiga människan blir tryggare i detta haveri, tvärtom. Förslagen kan vara rakt av hämtade från USA som är det land som fängslar störst procentuell andel av sin befolkning. Där finns en omfattande företagsamhet med karaktären straffverk i stället för fångvård och tryggheten i samhället är sämre än i nästan alla europeiska länder.
Att Tidö skapar ett sämre och otryggare Sverige är uppenbart. Haveriet blir totalt när riksdagens mest prostitutionsvänliga parti lyfter fram mäns våld mot kvinnor som ett av huvudskälen till straffskärpningar. Det andas monumental populism och man saknar den tid då politiken handlade om sådant som faktiskt betyder något för "den laglydiga människans" liv.
Det krävs mer än arbetstillfällen för att rättfärdiga denna fullständiga galenskap.