Utan anhöriga stannar Eskilstuna

Eskilstunas politiker måste sätta anhöriga på dagordningen och prioritera anhöriga som en del av framtiden, skriver Nathalie Molenda, Marie Larsson och Ingrid Hjelm.

Eskilstunas politiker måste sätta anhöriga på dagordningen och prioritera anhöriga som en del av framtiden, skriver Nathalie Molenda, Marie Larsson och Ingrid Hjelm.

Foto: ERIK MÅRTENSSON/TT

Insändare2021-12-26 21:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

1,3 miljoner i Sverige vårdar, stödjer eller hjälper regelbundet en närstående. De flesta av dem är i yrkesverksam ålder. Deras insatser sparar samhället 183 miljarder kronor varje år. Det är många gånger tungt och svårt, men också något som många gör, trots att rätt förutsättningar saknas. 

Begreppet anhörig har utvecklats över tid vilket Eskilstunas insatser inte gjort. Vårt samhälle blir också alltmer mångkulturellt vilket ställer krav på kunskap om olika synsätt på anhörigroller och att människor med olika bakgrund får information, så de har möjlighet att ta del anhörigstöd. Det kommer att bli allt fler i alla åldrar som behöver samhällets stöd och hjälp och det blir allt färre yngre som kan stå för såväl skatteunderlag som vård- och omsorgsinsatser. Behovet av att anhöriga bidrar med att vårda, stödja eller hjälpa en närstående kommer därmed att öka. 

Eskilstuna måste därför på allvar se till att villkoren blir goda eftersom det krävs av ett mänskligt samhälle, av folkhälsoskäl och av samhällsekonomiska skäl. Eskilstuna har inte råd med att slita ut anhöriga. Det krävs en helhetssyn där alla anhöriga inkluderas. 

Synen på anhöriga får inte fortsätta vara sekundär. Det krävs rimliga villkor för deras insatser som är till nytta för hela samhället så som anhörigas närstående, arbetsliv och hälsa. Det är en stor framtidsfråga som Eskilstunas politiker nonchalerat i flera år. Eskilstunas politiker måste därför sätta anhöriga på dagordningen och prioritera anhöriga som en del av framtiden. Ingen ska lämnas utanför.