Replik till "Hur kan våldsutsatt samarbeta med utövaren?" den 14/2.

Monica Dahlström-Lannes och jag är överens om att misstankar om våld och övergrepp mot barn inte utreds och bestraffas. Samtidigt är det också allvarligt att anklagelser om våld och övergrepp har blivit vanligare i vårdnadstvister. Eftersom det är mycket allvarliga anklagelser är det rimligt att dessa utreds noggrant innan de läggs som en grund för utgången i ett vårdnads-, boende- och umgängesmål. Det är också viktigt att det skapa tydligare och mer enhetliga metoder för hur vårdnads-, boende- och umgängesutredningar och barnsamtal genomförs i sådana här mål. Sunt förnuft är bra, men enhetliga metoder som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet är mer rättssäkert.

Ett barn ska aldrig behöva utsättas för våld eller övergrepp. Det är också alltid barnet som har rätt till sina föräldrar och inte tvärtom. Utgångspunkten ska alltid vara barnets bästa. Tyvärr kan vi dock konstatera att antalet vårdnadsmål ökat kraftigt, att allt fler barn tvingas leva i konflikten mellan sina föräldrar och att barn ofta blir slagträn i vårdnadstvister. Vi måste stävja detta genom att försöka motverka att konflikten går så långt att föräldrarna hamnar i domstol. Därför bör det vara obligatoriskt med medling mellan föräldrarna före det att en domstolsprocess inleds. Under medlingen blir det troligen även enklare att särskilja de fall där det förekommer våld eller övergrepp från de fall som handlar om samarbetssvårigheter mellan föräldrarna. 

Vi är överens om att inget barn ska utsättas för våld eller övergrepp och att barn som utsätts för våld och övergrepp tappar tryggheten och tilltron till samhället. Tyvärr gäller det i hög grad även barn som utsätts för infekterade vårdnadstvister mellan de två viktigaste vuxna i barnets liv. Därför är det viktigt att vi diskuterar och hittar lösningar som motverkar en negativ utveckling.