I knivlagen sägs att det är förbjudet att bära knivar, stick- och skärvapen på allmän plats, på skolområden eller i fordon på allmän plats.
Men det finns undantag i lagen. Förbudet gäller inte om föremålet ingår i utrustningen för tjänst eller visst uppdrag eller annars är befogat.
Hur definieras då tjänst eller visst uppdrag eller befogat? Tolkningen förefaller inte lätt och kan skapa problem. 

Ett exempel som brukar ges är hantverkare, snickare till exempel. 

En jägare på väg till jaktmarken har både vapen och kniv med sig och en sommarstugeägare kan ha kniv och yxa med sig. 

Men hur förhåller det sig om personerna inte har jakt eller snickeri som yrke? Gäller undantagen i dessa fall? Snårigt minst sagt. 

Moderaternas tidigare partiledare Gösta Boman ansåg att han behövde kniv i bilen för att kunna skära av bilbältet vid eventuell olycka. 
Varje dag ser jag män, troligen hantverkare som besöker lunchserveringar på allmän plats. Bälten med stickvapen dinglar på deras kroppar när de ska inta sin lunch. Ingår dessa besök i undantagen för stickvapen? Hur tolkar polisen detta? 

Nyligen var en jägare upptagen med att slakta ett rådjur till vilket han använde en kniv. Mitt i slakten blev han tillfrågad om han kunde köra sonen till en fotbollsträning. Sagt och gjort. När han återvände från körningen så fastnade han i en poliskontroll. 

Jägaren blev tillfrågan om han hade stickvapen i bilen.. Mannen kunde ha förnekat det men  var ärlig och uppgav vad som inträffat och att han hade en kniv med sig. Böterna för detta blev 20 000 kronor.

Händelsen blev känd av jakttidningar och snart hade jägare från hela landet samlat in mer än bötesbeloppet och det är inte första gången jägare hjälper varandra. Mitt bidrag denna gång blev 200 kronor. 
Innebär lagens tillämpning så stora svårigheter att den blir orättvis?