En av de mest grundläggande anledningarna till att medborgarna betalar skatt är att staten ska garantera vår säkerhet, den inre i form av ordningsmakt och den yttre som militärt försvar. För att någon alls kunna betala skatt behövs först och främst något att beskatta, ett kassaflöde, vilket kräver goda förutsättningar för företagande, investeringar och jobb. Lyckas man inte med det så är något fel. 

Därför blir det märkligt när regeringen nu börjar tala om höjda skatter för att finansiera försvaret. Idén om en ”beredskapsskatt” kastats fram, utan att man tydligt förklarat vad det skulle innebära.

Det finns en anledning till att Sverige som ett av de sista länderna i västvärlden avskaffade förmögenhetsskatten 2007. Investeringar och företagande drevs på flykt från landet, vilket försvagade Sveriges konkurrenskraft och minskade det samlade välståndet. Förmögenhetsskatt är ett mycket destruktivt sätt att beskatta befolkningen.

När den senaste tillfälliga värnskatten avskaffades, efter tjugosex år, kunde man konstatera att skatteintäkterna från inkomster som träffades av värnskatten nu ökat, trots att skattesatsen sänkts. När ska Socialdemokraterna lära sig att skatt på inkomster från arbete får samma effekt som skatt på rusdrycker, det minskar efterfrågan. Jag förutsätter att de lär ut detta även på Handelshögskolan i Stockholm, varför man bör se Magdalena Anderssons utspel som populism.

För att finansiera försvaret och all offentlig service krävs skatter som inte försämrar vår konkurrenskraft och skapar långsiktiga och hållbara förutsättningar för jobb och företagande. Då måste staten prioritera bland sina utgifter i stället för att höja skatten.