Ett av de vanligaste samtalsämnena i fikarummet på mitt jobb var episoder som hänt egna eller andras barn och barnbarn. Fantastiska historier om små gulliga varelser som kluckar av skratt när man petar dem i magen eller som är först i världen att ta några stapplande steg ända fram till morfar! Jag vill dock råda er att vara lite försiktiga bland annat med vad ni berättar för era små telningar. Här följer några episoder från verkliga livet.
Dagis, eller förskola som det heter numera, är ett ställe där personalen ständigt har tillgång till små allvetande informationskällor om hur det står till i hemmens lugna vrå. En gång när jag skulle hämta mina två förhoppningsfulla söner på förskolan såg jag direkt på några av personalens roade ansiktsuttryck att något hänt. "Oh, vi har haft så trevligt i dag", kvittrar Hanna. "Vid samlingen i dag bad vi barnen att sjunga något som de brukar sjunga hemma med sina föräldrar. Och alla var så duktiga", avslutar hon. Hennes roade leende gör dock att jag börjar ana oråd. Sönerna kommer rusande och båda sjunger (skriker) för full hals: "Alla min vänner gör precis som jag. Alla mina vänner gör precis som jag. Sätter sig ner, super sig full, reser sig upp och ramlar omkull. Alla mina vänner gör precis som jag!"
Ibland får ju även barnen på förskolan rita och berätta vad föräldrarna arbetar med. Det är vid sådana tillfällen som man önskar att man vore brandman eller lokförare. Att förklara för en fyraåring att pappa arbetar på kommunen med att planlägga bostäder, och så går han på möten och pratar med politiker, det är inte helt enkelt! Sönerna enades till slut gemensamt om att nästa gång någon frågade vad deras pappa jobbade med så skulle de svara "Jag vet inte".
Några år senare när sönerna börjat skolan lyckades yngste sonen (efter mycket tjat från lärarinnan) klämma fram att hans pappa ägde hela Tyresö! Det fick han äta upp många gånger i vuxen ålder när han skulle ut med polarna och han påstod sig ha ont om pengar. "Det är väl inget problem för dig", säger då hans polare, som gått i samma klass som sonen sedan småskolan. "Du får väl snacka med din farsa så kan han stycka av en bit (av Tyresö alltså) och sälja."
Nåja, det kunde faktiskt ha varit värre. En släkt till släkten, en pappa med tre charmiga döttrar, har varit med om en nära döden-upplevelse. Innan jag kommer in på själva episoden måste jag berätta att han är en vanlig pappa som ibland på grund av arbetet är borta ganska långa perioder från familjen. Hans fru sköter vanligtvis det mesta av markservicen, men vid ett tillfälle blev han ombedd av hustrun att gå ner och handla på Systemet. Det skulle nämligen komma gäster på kvällen.
Sagt och gjort, han tog med sig äldsta dottern som då var 5-6 år gammal och körde ner till centrum. I veckan som gick hade dottern och alla barn på förskolan övat på rollspel och dottern hade även råkat få en gunga i pannan varför en präktig blåtira i alla regnbågens färger lyste upp det lilla runda barnansiktet. Väl inne på Systembolaget var det lång kö till samtliga kassor. (Detta hände före självbetjäningens införande.)
Vår pappa med dotter i handen ställer sig i den kö som förefaller gå fortast och börjar vänta i tystnad. Det var nämligen väldigt tyst i köerna på Systembolaget på den här tiden. Alla liksom verkade skämmas lite över att man skulle köpa vin och/eller sprit. Efter att ha köat cirka tio minuter i tystnad börjar den lilla dottern tycka att det är tråkigt och börjar skruva på sig. Efter ytterligare några minuters väntan har hon definitivt tröttnat och utbrister plötsligt med gråten i halsen. "Åh pappa, måste du köpa de där hemska flaskorna igen. Du blir ju så full och otrevlig", snyftar hon fram samtidigt som hon håller upp armen mot huvudet. "Du blir så elak och så slår du mamma." Sedan följer mycket kort paus där givetvis alla blickar i alla köer riktas mot vår pappa som aldrig skulle komma på tanken att slå någon, allra minst sina barn eller sin hustru. "Och så slår du oss barn", snyftar då dottern till hjärtskärande och faller ner på knä så att alla kan se det färggranna blåmärket i det lilla söta barnansiktet.
Vår familjefar lämnade tillsammans med dottern vid handen skyndsamt sin plats i kön och lokalen innan övriga kunder hade hunnit enas om de skulle lyncha eller dränka honom. Tja, vad skulle han göra? Tänk er in i samma situation. Hustrun fick rädda festen genom att själv åka ner till Systemet, dock utan barn denna gång.
När den lilla dottern senare fick frågan varför hon hittade på denna fantastiska historia, så svarade hon bara på barns vis ”Jag vet inte” och så var det inte mer med det.