Den 4 april kan vi på ledarsidan i EK läsa att Sverige måste ha en livsmedelsförsörjning i kristider. Den svenska livsmedelsstrategin som riksdagen beslutade 2017 hyllas. Att delmålet där med 30 % ekologiskt odlat motverkar kravet på försörjningsgrad, då ekologiskt odlat kan ge 30 – 60 % lägre skörd, tycks man dock ha missat.
Vidare talas om dålig lönsamhet i livsmedelsbranschen, med risk att odlare och köttproducenter avstår från att investera och unga inte törs ta över. Det är riktigt, inte många skulle vilja arbeta för den osäkra timlön många bönder får. Men är ”livsmedelsbranschen” olönsam? När svenska och danska bönder får ungefär samma kilopris för fläskkött kostar det danska konsumenter cirka 30 % mindre än i en svensk affär. När den svenska grisbonden kommer till affären ser han att enkelt stekfläsk kostar fem gånger mera än när grisen lämnade gården. Spannmålsbonden får cirka två kronor kilot för kvarnvete. När det malts, blandats med vatten och jäst och gräddats kostar det 40 – 50 kr/kg i affär. Det finns all anledning att ta upp varför lönsamheten hos bönderna är så låg att vår framtida livsmedelsförsörjning hotas.
Vi är många som med glädje noterar att fler och fler inser det nödvändiga med ett svenskt lantbruk. Det mest glädjande med denna ledare är ändå att EK gjort en helomvändning sedan den 20 juni 2016, då man på ledarplats ville offra det svenska lantbruket på globaliseringens heliga altare. Så kan det bli när verkligheten visar sig vara verkligare än ideologin. Nu hoppas vi läsare att mera verklighet, också i andra sammanhang, ska nå ledarredaktionen.