Vår stackars planet

Sluta upp nu med detta vansinne och rädda vår jord, skriver Beerend Beetsma.

Sluta upp nu med detta vansinne och rädda vår jord, skriver Beerend Beetsma.

Foto: Fredrik Sandberg/TT

Insändare2021-08-27 07:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Under ett par hundra år har vi nu grävt och pumpat upp olja och stenkol och släppt ut dess inneboende energi i vårt livsrum, med påföljd att energiurladdningarna blir allt varmare och häftigare. Växterna torkar på stora områden och brinner upp, även de som vi skall ha till mat. Djuren får inget att äta och dör. 

Människorna tror att de med sitt tekniskt kunnande skall kunna överleva det. För att få ännu mera energi har man börjat gräva upp uran. Förut använde man stenkol och olja som var växt och djur produkter från en försvunnen tid. Uranet är en del av jordens beståndsdelar och då man klyver det för att framkalla energi, använder man energi som inkapslades vid planetens begynnelse. Förutom de farliga radioaktiva rester, får vi tiofaldigt mer energi i vårt livsrum än på det gamla sättet.

Jag läser på nätet att Ringhals förbrukar 40 kubikmeter kylvatten per sekund till sina reaktorer, som värms 10°C. Per år skulle det bli 40 X 60X 60 X 24 X 365 =1.261.440.000 kubikmeter.

Jag läser även att då man suger in så stora massor havsvatten, följer det med fisk, maneter musslor och tång som måste silas bort och lämnas tillbaka till havet eller komposteras. För att inte kylkanalerna i reaktorn skall växa igen med musslor, måste man tillsätta bor, lut, klor och svavelsyra. I det stora hela blir det så små mängder att det inte direkt påverkar livet ute i havet. Temperaturhöjningen gör dock att djur som tycker om varmt vatten har ökat i antal.

Det är en hisklig mängd vatten som värms 10 grader. Jag vet inte hur många kärnkraftverk det finns som kyler sina reaktorer med golvströmmens vatten, men man behöver ju inte vara förvånad över att isen smälter på nordpolen.

Sluta upp nu med detta vansinne och rädda vår jord.